Som Beyonce sjunger "If I were a boy"

Fart och fläkt har alltid varit min melodi och det speglas ibland i min personlighet. Om jag hade varit kille så vet jag hade antingen spelat någon form av sport med högt tempo, typ ishockey eller så hade jag tävlat i rally, cross eller någon annan motorsport. Det är så himla kul när man ser världen svischa förbi i ögonvrån oavsett om det rör sig om att jaga en puck längst med isen eller ta sig fram snabbast med ett fordon. Självklart har jag kunnat göra allt det här fast jag är tjej men samhället tillåter inte oss tjejer att utvecklas inom, exempelvis, dessa områden i lika hög grad som män. 

Men jag är inte bitter, jag blev ju bra på så mycket annat istället.  

Stånk, pust och stön

Men å! Av någon anledning så har inte inläggen här på bloggen publicerats. Denna teknik alltså.

Jag har kontaktat administrationen som försöker bena ut problemet. Förhoppningsvis så kommer de att komma upp inom kort. 

En sån karl man har

Kommer hem med köpemat. Kinamat på en måndag, vilken lyx! 

Körv är alltid gött, och mat!

Vi tog ett varv på Hindersmässan idag. Egentligen förstår jag inte varför vi gör det varje år, det är så himla mycket folk! Man blir irriterad över att folk putar på en och tränger sig men å andra sidan så är det så himla mysigt. Att få gå hand i hand med Johan, låta kylan bita i våra kinder och känna lukten av brända mandlar är i en klass för sig! Vi fick med oss lite hem, och allt var det i matväg. Jag gillar mat och på mässan fanns det både det ena och det andra. Bland annat fick en hjortkörv följa med hem, så himla gott! Hjort- och renkorv är de absolut godaste korvarna så när man väl hittar en med smak av karaktär så gäller det att ta för sig. Vi fick även med oss hem bland annat jordnötschoklad, wasabinötter, brända mandlar, munkar. Allt i matväg som skrivet. Äta bör man annars dör man, dock sörjer jag att jag inte hitta basturökt flatkött! 

Bara vi och hockeyn

Vi har haft en dag då vi bara varit. Dragit oss runt på stan, ätit gott och vi avslutade med hockey. 

Vi kollade på J20 elit. Det är lite komiskt över vilken kontrast det är mellan J20 och A-laget i SHL. Filander har verkligen lyckas med hans coachning över J20 till skillnad mot Johansson. Sen så kanske det inte går att jämföra J20 med A-laget men det känns riktigt kul att det går så bra för den yngre generationen som sedan (förhoppningsvis) kommer och tar över. Jag kan ändå inte låta bli att känna stor besvikelse över att A-laget inte har förvaltat sin uppgång till SHL bättre. Men det är som det är, det är någon mening med allt. 

Italiensk dejt

 Tillsammans med hanjagälskarmest så har vi besökt Italiens värld. En italiensk dejt alltså. Vi köpte oss pizza med parmaskinka, mozzarella, stark salami, oregano och ruccola. En fantastisk kombo! Innan vi gick över till bion för att se filmen "The Wolf Of Wall Street" så delade vi på en flaska Sanpellegrino. Jag älskar den lemonaden och sen jag jobbade på Madonna Di Campiglio i Åre (Italiensk restaurang) så har jag letat efter denna goda dryck. Jag har tidigare hittat den på ett liten fik i Ljusdal men ingen annanstans sen får jag reda på av servitrisen att de säljs på Willys men i burk. Hur snopet det kändes. Helt plötsligt känns inte denna goda lemonad lika exklusiv längre. 

Vi hade en perfekt kväll där vi var så där lagom cheesy med biomys, handhållning och hångel. En dejt i sann 50 tals anda men i italiens värld. En high five på den, min kärlek! 

Och familjehjärtat är rött

Jag har väl för goa småsyskon! Börjar man bli gammal när man uppskattar kramar, blommor och en mugg? Tänk att en snart nioårig tjej och en sjuårig kille kan sprida så mycket värme. Tänk vilken tur jag har som föddes in i världens bästa familj. Syskonkärlek gör att man bli tankad av lycka, helt fantastiskt!

Nöjd kille = glad kille

Och inte hade han öppnat paketet när jag kom hem. Han ville vänta så att han kunde öppna det med mig. Han hade inte ens rört det eller ens känt på det?! Ja, jag vet att det klassas som romantiskt men hallå vad är det där att vänta liksom. En annan hade ju försiktigt öppnat tejpen som höll ihop presentpåsen och känt och klämt på allt där i och sen försöka lägga allting där det låg, tejpa igen påsen på nytt och låtsas vara helt oberörd tills man skulle öppnat det tillsammans. Men är jag riktigt ärlig så hade jag öppnat allting direkt och inte väntat på att någon skulle komma hem. Vad är det liksom? Nej det här med att få överraskningar och presenter och sen vänta på dem är ju helt hopplöst om man heter Sandra. Johan får verkligen gömma mina födelsedagspresenter ordentligt varje år eftersom att jag undermedvetet alltid letar efter dom. Han är duktig för jag har bara hittat dem en gång av totalt sex. Jobbigast är det runt jul när man ser alla paket under granen och man vet att några av dom är till mig. Varje år så klämmer, känner och försöker jag kika in. Och varje år så har Johan kommit på mig och sagt åt mig att sluta. Å jag blir verkligen som ett nyfiket barn, total hopplös! 

För er som frågat mig vad det var i paketet så fick han ett tv-spel, ett flipcover till hans telefon samt ett presentkort på en smyckesbutik. Jag älskar att få skämma bort min karl! 

Dagen med D, stort D!

Snart kommer han, som jag längtat! Efter halvår boendes ifrån varandra så får vi äntligen bo under samma tak igen. Jag är inte hemma när han kommer hem så jag har fixat ihop ett paket som tar emot honom. Jag vet att det är något han velat ha länge nu så vad passar inte bättre att välkomna hem sin käresta med det. Nu är det är nio timmar kvar tills jag får träffa honom, som hjärtat längtar! ♥

Det kungliga Örebro i ett snöklätt landskap

Är ute på en PW med hanjagälskarmest. Äntligen så har jag en hängiven träningskompis igen! Idag gick vi en runda på en mil ungefär, så skönt! Örebro är så vackert under vintern tycker jag. Slottet är så praktfullt där det står i sin glans, omgiven av vatten och is och kläd i den pudervita snön. Man kan lätt känna magin tränga sig på när man står där vid sidan av slottet och granskar dess historia. Kylan biter tag i kinden och tankarna flyger iväg till Gustav Vasas tid. Det är något visst med historia och kungligheter. 

Vardagen är vardagslyx!

Så blev det måndag och terminsstart. En ny dag på en ny kurs och med det är vardagen igång. Jag kickar igång med en dag som är fullplanerad in i det minsta! Hektiskt men så är de inplanerade sakerna enbart av god karaktär, det vill säga riktiga kick ass saker som bara får mig att må bra, så vad gör väl då att jag får jäkta för att hinna med allting. Det är inte bara den där chokladkakan som slinker i på onsdagskvällen som är vardagslyx, att få leva vardagen i sig är bara det lyx!

Det serverades en raggarrulle med klämda räkor!

Vilken söndag jag har haft! Tre timmars tv-spel med Isac i kampen mot att förgöra ringen på morgonen följt av pulkaåkning. Vilka pulkabackar vi åkte i, över tio nedfarter och allt från jättebranta och långa till mer raka och korta. Jag lyckades förstöra två pulkor (två!) i mina försök att bräda alla småkillar i de större hoppen. Det kändes ett tag som att vi hade mer snö i ansiktet än vad det fanns på marken då den for upp i ansiktet när vi åkte! Jisses så blöta vi blev. När vi kom hem så kokade jag upp Sibyllakörv, stekte på kryddat tunnbröd och rörde ihop potatismos för att servera tunnbrödrulle med räksallad till hela familjen. Till efterrätt åt vi päronsplittglass med geléhallon. Tänk vad skönt fabrikat kan vara ibland. Öppna, värm/servera, ät. Simpelt, en smula onyttigt men himla gott! 

Nu ikväll har jag varit iväg och träffat en skådespelarfamilj för en fika och ett "lärakännande". Jag tycker att de var ett himla härligt gäng med fina personligheter, och de verkar tycka likaså om mig för kvällen slutade med en början på en anställning hemma hos dom.
Bättre söndag kommer jag få kämpa för att få! 

Lördagsmys

Vad dagen har gått fort! Vi har gjort allting som Isac önskat idag (tänk att få en egen sån dag). Frukost framför tv:n och därefter tv-spel för att sedan inta biosalongen i stan. Över två timmar slogs vi tillsammans i tv-spelens värld mot Sarumans ondska i LEGO Lord of the rings. Nu kan jag förstå frustrationen hos människor som spelar tv-spel  längre stunder när man ber de att stänga av. Jag ville inte stänga av för allt i världen, vi hade ju inte lyckas förstöra ringen än! På väg hem efter bion svängde vi förbi pizzerian och handlade med oss pizza hem. Vi avslutade kvällen med glass toppad med hemmagjord chokladsås och godis. Vilket lördagsmys!

"Jag vill se Lejonbröder eller Björnkungen"

När man bjuder med ensamstående förälder på någon helgaktivitet så brukar man generellt få svaret "tyvärr, jag är mamma/pappa i helgen". I helgen får jag använda samma fras fast "tyvärr, jag är storasyster i helgen". För så är det, hela helgen lång så får jag rå om den finaste lillebror i denna värld. 

Våran att-göra-tillsammans-helg är spikad. Myskväll, bio och pulkaåkning varvat med akrobatik i köket, krig i vardagsrummet och sköndans i sovrummet. Ikväll så har vi intagit snacksskålarna till disneys "Mästerdetektiven Basil Mus" och haft världens djupaste, filosofiska diskussion. Isac har grillat mig med frågor som "kan björnar slå i huvudet?", "kan hockeyproffs vara med i Fångarna På Fortet?", "kan djur simma?", "har indianer vattenfärg i ansiktet?", "får man människovalpar av fåglar", "heter lejonfilmen lejonbröder och björnfilmen kungen?"...

Nu var det visserligen lätta frågor unge herr Persson ställde, det var bara att svara ja eller nej. Så det var vad jag gjorde samtidigt som jag försökte hänga med i filmen. När Mästerdetektiven Basil Mus räddat mössens värld från ondska så konstaterade Isac att Johan skulle vara med i kvällens program av Fångarna på Fortet (Johan spelar hockey i division två = hockeyproffs), att Dumbos mamma kommer få en människovalp i sitt knyte, att djur inte kan drunkna, att björnar inte kan slå i huvudet och att indianer föds med färgen i sitt ansikte... och han avslutar sina konstaterande med att han gärna vill se Lejonbröder eller Björnkungen istället för Fångarna På Fortet. Där och då inser jag att jag varit för mycket i filmen och för lite med ungen. Att jag har haft noll koll på alla de hundra frågor han ställt mig och att jag måste försöka rätta till den kunskap som jag smällt i honom ikväll. 

Imorgon är det bio, hoppas att han sitter någorlunda tyst.

 

En barnpornografisk bild är väl okej?

Igår blev jag inbjuden en snabbis till ett främmande land. Ilskans land. Jag kände mig lite obekväm då jag sällan är där och hälsar på men igår var det lögn att motstå inbjudan. 

Efter gårdagens möte var avslutat så gick jag ut till foajén för att ta på mig ytterkläderna innan jag skulle vidare på nästa ärende. I foajén finns det ett antal stationära datorer som tillhör Arbetsförmedlingen och vid datorerna satt det två män, som vid första anblicken såg ut att de satt där för att söka jobb. Jag ser att den ena mannens innehåll på datorskärmen skiljer sig från de andra då han har en bild på sin skärm, vilken han sitter länge och stirrar på. Jag ser bara lite av bildens vänstersida och lite av dess översta hörn men min mage sticker till, och per automatik börjar jag sakta att klä på mig -jag blir nyfiken på vad denne man egentligen tittar på som är så intressant att det tar över hans jobbsökande? 

Jag inbillar mig att jag diskret tar något steg närmre mannens rygg för att kunna skymta över hans axel vad det är han kollar på. Jag måste ha lyckas för han märker mig inte, eller är han så pass inne i bilden att han inte bryr sig om mig. Där sitter den här mannen, helt oberörd av omgivningen, och kollar på en barnpornografisk bild!!

Jag blir helt ställd. Hjärnan börjar gå på högvarv. Det känns som att jag hinner tänka en miljon tankar innan jag fått på mig alla varma vinterkläder. Godtrogen som jag oftast är så försöker jag frenetiskt hitta en rimlig anledning till varför. Kanske han måste granska sådana bilder för något jobb han ska söka? Kanske det är för någon studie? Kanske han jobbar undercover och spårar pedofiler? Kanske är det dolda kameran för att se hur civila ingriper? Kanske han bara är sjuk?

Jag blir inte klok. Vidare börjar jag tänka på vad jag ska göra och OM jag ens ska göra något. Kanske jag skulle säga till personalen, säga till Arbetsförmedlingen (det är ju faktiskt deras datorer), låtsas ringa någon för att ljudligt berätta hur jag ser en annan människa tittar på barnpornografi öppet mitt på dagen, eller varför inte säga åt honom. 

Jag känner allt men samtidigt ingenting. Jag beslutar mig för att det är oskyldigt, han kollar ju bara, och kanske är det så att han faktiskt måste granska sådana bilder för något jobb han söker... Men sen ser jag hur han sätter igång att skriva om bilden i det sociala forumet han befann sig i. "Very good boy..." kan jag utläsa. Det är där och då ilskan bjuder in mig till dess land. Som en blixt från klar himmel går jag fram till karuslingen, slår ner näven i bordet och ger honom den fetaste utskällningen jag någonsin gett någon. Högt, ljudligt... och på engelska. Folket runt omkring stirrar och undrar vad det är som sker, dörrar öppnas och huvud kikar ut, och mannen kollar på mig som ett skamset frågetecken. Jag ger honom ingen chans att förklara sig utan vänder honom ryggen och går demonstrativt iväg.

När entrédörren slagit igen bakom mig och jag tagit mig uppåt torget så kommer verkligheten ifatt. Hände det här verkligen mig nyss? Gjorde jag verkligen rätt? Det hela känns så absurt och jag börjar skratta. Jag tänker på hur jag precis skällt på en man som uppenbarligen tänder på småkillar, precis som att jag skulle kunna ändra hans sjuka läggning. Skällt på engelska, i en foajé, på en arbetsplats, med massor av stirrande människor. Det hela känns som en absurd filmsekvens, så jag står där på torget i mina tankar, och skrattar.

Godmorgon

Det tar emot att kliva upp idag för omväxlings skull. Sängen är varm och rummet kallt. Längtar tills jag har min karl hemma igen som värmer än på morgonen. Men jag har ett möte om några timmar så det är bara till att ta farväl av drömmens värld och pallra sig upp. Ikväll ska jag träffa några kära ansikten efter julens långa ledighet för ett glas eller två. Dock inget för mig på grund av fastan. 

Likt en vattenflod sveper han bort människorna

Sitter och följer partiledardebatten i riksdagen. Nu precis så har Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg blivit grillad av de andra. Jag följer inte politiken i sig, där är jag opartiskt, utan jag ser mer till det retoriska. Mikael Dambergs retorik klassade ut hans motståndare, i min mening. De motargument han får emot sig vänder han till sin fördel och det utan att bli bitsk, som annars lätt är hänt. Lugnt och pedagogiskt förklarar han hans parti ståndpunkt, ageranda och historia. Och på ett snyggt sätt rättar han till där de andra partiernas sanningar om olika utlägg och situationer förvrängts. Han lyckas förmedla skräckstatistik och misstag utan hysteri och visar förståelse för sina motstånadre. 

För att bli så pass grillad han blev så var han lugnet själv i stormen. På något underlig sätt så spred han värme istället för att framstå som en kall politiker, som oftast lätt är hänt. Han talar lugnt och de beskyllningar han får av Jan Björklund, om att det är Socialdemokraternas fel att skolsituationen ser ut som den gör, tillbakavisar han suveränt. Dambergs är karismatisk, saklig, han använder inga skönmålningar (till skillnad från bland annat Björklund och Romson). Vidare så erkänner han fel och misstag utan att svamla, han har ett lugnt och öppet kroppsspråk, han visar förståelse och med en lugn förvisning om det rätta arbetet.

Ja, jag är mäkta imponerad av den där herr Damberg. Likt en vattenfylld damm som går sönder så skapar Damberg en våg i riksdagen. Ingen stor våg men tillräcklig för att utrymma riksdagen.

Som Sandra Slingrare

Å herre min gud. Göra crunches i luften utan att nudda golvet är verkligen inte min starka sida. Där fick jag bekräftat att jag behöver lägga ner mer tid på att träna upp magen ytterligare. 

Men utöver det så är Pole Fitness helt klart värt att prova på. Känner mig såld på träningsformen. Efter gårdagens sena pass med Sandra så kan jag nu så där förföriskt ta mig upp på stången och sedan slingra mig ner mot golvet med enbart en hand. Det trodde jag aldrig! Jag trodde mer på att när jag skulle släppa handen som är stödet för att hålla sig uppe så skulle hela jag ramla ihop med en duns i golvet. Men där så hängde jag slingrades runt stången och snurrade mig hela vägen ner. 

Känner ett stort tack till Johan som hjälpt mig och pushat mig med styrketräningen förra året, det har lönat sig! Tack vare att jag lyckades gå ner över 10 kilo förra året så kan jag unna mig det här. Även fast det är mina svärföräldrar som gett mig det här lektionerna så har Pole Fitness varit den belöning jag haft med mig att unna mig efter att ha presterat så grymt på vågen. Det känns riktigt grymt att egoboosta sig själv med det.

Nästa vecka ska jag få lära mig klättra på stången och göra steg uppe där i luften. Spännande...

Mlohkcots blir ju Stockholm!

Vilken prins man har i sitt liv. När jag skulle boka hemresa så skulle det bli väntetid i Stockholm i många timmar för min del. Ingen fara tänkte jag, då kan jag ta en sväng på stan och får tid att njuta av livet. Då kommer Johan med det fina förslaget att vi kan ta en heldag där tillsammans istället. Sagt och gjort så bokade vi tur och retur från Stockholm till Norrland åt herr Nyman och en enkel från Norrland till Stockholm och sen en enkel från Stockholm och hem till unga fröken Persson. 

I storstan bjöd jag på lunch/middag på restaurang. Senare hittade vi en liten Frozen Yogurt Factory där Johan stod för dessert. Helt fantastisk uppfinning det där med Frozen Yogurt förresten, man får leka biträde själv och göra sin egen -jättekul men farligt då det i stundens lek finns tendens till att överskrida det som klassas som "rimlig mängd". Vi provade smakerna ananas, smultron och choklad med geléhallon och strössel som topping. Verkligen supergott även om jag förväntat mig mer smak på chokladen. 

Jag är så förtjust i Stockholms stad. Den är så fin med all dess historia, gamla fasader, stora kyrkor, museum, uteställen, shoppingstråk, alla fikaställen, goda restauranger, teatrar och mycket mer. Jag njuter varje gång jag är där!

Johan och jag hade en fantastisk dag i blåsigt snöväder. Hand i hand gick vi längst de snöblöta gatorna och njöt likt utländska turister. Precis som livet ska vara emellan åt.

Back from my hometown

Äntligen är jag hemma. Visserligen skönt att vara borta och bli ompysslad men den där känslan att man är hemma är oslagbar. Ännu bättre blir det när hansomjagälskarmest kommer hem nästa vecka, alltså han flyttar hem till oss igen. Vilken lycka!

Kvällen har jag ägnat åt att rensa mina tankar och provat några av de skönhetsprodukter jag har fått hemskickat.  En kickass kväll alltså, där jag har huvudrollen. 

Som Sandra Slingrare

Å herregud, jag blev antagen. Antagen = ingen återvändo. 

På måndag blir jag igångkickad i intensiv träningsperiod inom Pole Fitness.

En ny träningsform, en början på en ny era ska ta form.

Jag vet att jag är stark och vig vilket är en fördel att vara inom träningsformen. Och jag ser framför mig hur jag, som en blandning mellan en graciös svan och en coyote ugly snitsigt tar mig upp på stången, slingrar mig ett par varv och glider sen sensuellt ner för stången.

I verkligheten vet jag hur obekväm jag kommer känna mig i de där hotpantsen, tillika trosor (som säkert kommer skära in i rumpan både en och två gånger) och iklädd endast en minimal topp. Hur jag kommer jämföra min kurviga kropp, där magen generöst visar att både en och två chokladkakor för mycket har ätits under julledigheten, med tränarens kropp som säkert kommer se ut som Megan Fox. Och OM jag tar mig upp för den där stången så kommer jag garanterat komma ner lika fort, och inte tror jag att det blir med fötterna först.

Men egentligen, vad gör det här om hundra år? 

Det är ju en träningsform jag länge velat träna så nu kör vi. Friskt vågat är hälften vunnet.
Det är dags för mig att slingra mig runt stången. 

Bildkälla

Hockeyfrun godkänner

Skjusat upp svärfar, tillika materialförvaltare, till ishallen nu.
Ishallens omklädningsrum är nyrenoverade och Johan var ivrig med att få visa hur snyggt det blivit.
Se så snygg och nöjd han ser ut.
Tycker att planlösningen är riktigt bra med en målvaktsö att byta om på för målvakterna, liksom ihåliga bänkar för alla spelare. Även förrummet och duschen var riktigt 

snyggt och fräscht. Klart godkänt!
Kul att få kliva in bakom kulisserna igen, det är allt för länge sen nu. 

 

Smärtans edorfiner

Denna ständiga smärta, och livet bjuder alltid på mer.
När den tar över själen så är det riktigt skönt att träningen finns. 

Edorfiner, kroppens egna medicin mot smärta behövs när man är som mest nere. 

Tänk vad fantastiskt det är att kunna tanka sig själv med lite av livets alla godbitar.

Jag ger smärtan en rejäl match, och blir belönad tusen gånger om.

Likt ett barn på julafton som är upprymd och glad, är jag efter ett träningspass. 

Earn It Live It!

En kopp kaffe, en mördare och unga fröken Horn

Hur var det nu då? Jo just det, små mörka moln som kommer ikapp och krossar symboliken.

Eller var det verkligen så? Likt en disksvamp suger upp vatten så försöker jag suga upp allting som sker runt omkring mig nu. Stoppa blodflöden och reparera rinnande kranar. Men så kommer jag på mig själv att jag är varken doktor eller rörmokare -och jag hatar att diska! 

Istället försöker jag släppa allt. Vara så där bortdomnad som man är i halva munnen och kinden efter en tandläkarbedövning. Så jag brygger en kopp kaffe, slänger upp fötterna på bordet och sätter på ett Criminal Minds avsnitt istället. Försöker att inte påminna mig om alla blödande sår som behöver plåstras om eller de rinnande kranarna som behövs skruvas åt.

Jag verkligen försöker att inte tänka, utan bara slappna av men tankarna har bestämt sig och helt plötsligt känns det som att jag inte har makt att påverka mina egna handlingar. Istället ställer jag ifrån mig kaffemuggen och googlar på dödsstatistiken över kaffeintag. Jag läser: "Dödsfall efter överdosering av koffein". Jaha, har jag överdoserat nu och kommer gå en säker död till mötes? Jag menar för en tjej som inte dricker kaffe annars och helt plötsligt har dragit i sig en halv kopp, så borde det tekniskt sätt vara en överdosering. Eller hur? 

Vidare under FBI agentens korsförhör med den misstänkte mördaren så får den misstänkte hjärtstopp, bara sådär så förlorar hans hjärta pumpförmågan så att blodtillförseln till kroppen avstannar, och senare dör han på sjukhus. Mitt under denna hysteri med hjärtstopp och ambulans så kommer jag på mig själv att jag dricker ju inte kaffe, jag brukar inte ha fötterna på bordet hemma hos någon annan, och jag kollar absolut inte på Criminal Minds ensam! Stoppa pressarna.

Jag snörar på mig mina aprikosrosa gympadojor och tar på mig min marinblåa dunjacka, sätter på mig mina röda hörlurar och börjar gå. Frosten klär asfalten vit och jag bildar små vita rökmoln med min andning. Efter glädjande toner av Engmans Kapell, Adele och Beyoncé så kommer hon, unga fröken Melissa Horn. I början visserligen glada toner om hur hon ser hur ljusen tänts i parken vid Kungholmens hamn, men sen. Hon ser sig i spegeln med ögon röda av gråt och vidare att hennes lillebror blir aldrig mera ung och aldrig mera fri för att han kommer att förbli sexton år... Där igen. Om hur livet plötsligt kan få en annan vändning en den som egentligen skulle vara, som att vända på en hand. 

Så där går jag på den frostiga och vita asfalten, tjuvröker den kalla luften och slåss med tankarna om att inte tänka. Tillslut inser jag att det är bara låta tankarna få komma för att de bara då de kan försvinna. Så med döden som släptåg så går jag vidare i det kyliga landskapet.

Att en svart gummibit, 12 par skridskor, fyra farbröder i randig tröja kan förvandla en familj till galenskap är för mig en gåta - JVM Final 2013

Så är den här igen. Finalen i JVM och vi, Sverige är en av de två lagen som har en plats i den. Vi är många som korsar våra blågula fingrar i hopp om att när den tredje perioden är till ända runt klockan nio ikväll så är våra småkronor guldmedaljörer tillsammans med hela svenska folket. 

Vissa personer, vissa saker, vissa formler är menade att finna varandra. Ett juniorvärldsmästerskap är ett sådan sak. Alla som är hockeyfantaster på heltid får stor uppbackning då befolkningen i vårt avlånga land blir oerhörda patriotiska hockeysupportrar som kan göra allt  i sin makt för att byta bort jobbpass, vara barnfri eller slippa åka och hälsa på svärfamiljen just den här speciella kvällen. Vi är många som istället målar våra ansikten blåa och gula, drar på oss de blågula perukerna med vikingahjälm och till sist trär på oss en matchtröja. Allt för att kriga vårt lag till vinst via tv-soffan, puben, jobbet eller på plats i arenan. 

De senaste mästerskapen har vi ingått i någon form av allians med det röd vita Kanada, som precis blivit snuvad på bronsmedaljen igen. Någonting som började i ren protest för att psyka det dåvarande Ryska laget som då placerade Kanada i en bronsmatch istället för en guldmatch har fortsatt till någon form av sportslig vänskap. Under det här mästerskapet har vi hört Kanadensiska supportrar stämt in hos de svenska supportrarna och frasen "Let's go Sweden" har i vissa stunder fått Malmö Arenas tak att lyfta.

Våra svenska spelare på andra sidan Atlanten skickar hälsningar till sina efterträdare, en äldre förbundskapten önskar en ny lycka till. Vi har en rafflande, nordisk, final som väntar om några timmar. Vi har en svensk sammansvetsad trupp där många spelare kan varandra innan och utantill. Kanske är det för att elva spelare tidigare visat sina superkrafter i ett JVM mästerskap, kanske inte. Det i sig kan ses som en gåta och vad dom gjorde innan dom lyckades erövra match efter match tillsammans kan ses som ett smärre mysterium men vem ältar i det förflutna när dom tillsammans ska skapa en framtid som innehåller både guldmedaljer, en pokal, skumpa och en massa hyllningar.
Sida vid sida är våra tappra småkronor säkrast, bäst och helt enkelt oslagbara.
Juniorkronorna tar hem guldet.

Under JVM 2012 så blev lägenheten snabbt överhettad och familjen var galen när Mika Zibanejad fick in pucken i mål och gav oss Sveriges andra guld genom tiderna. Att en svart gummibit, 12 par skridskor, fyra farbröder i randig tröja kan förvandla en familj och en hel nation till galenskap är för mig en gåta. Hoppas att kvällen bjuder på ett lika stort lyckorus som vid vinsten 2012 men att vi inte blir lika överhettade.

Företagande

Det är lunchdags och jag har tagit en paus från mitt arbete och sitter istället och lägger en grund för Johans kommande företag. Vi är ett perfekt team för hans framtidsdröm då jag har utbildning inom projektledning och kommunikation liksom Johan utbildning och en anställning inom träningens värld. Förhoppningsvis kan vi sätta bollen i rullning snart.

Ni kan följa Johan på Instagram @nymantraining för mer inspiration kring träning.

Update!

"Hundraåringen" som jag såg igår var en helt okej film. Skruvad till max och drev tesen "ingenting är omöjligt" till det yttersta. Jag hade förväntat mig mer av filmen i sin helhet och kan där känna mig lite snuvad. Jag tycker dock att Gustavsson lyckas riktigt bra i sin karaktär som gamla Allan Svensson, liksom Iwar Wiklander och David Wiberg lyckades som Julius och Benny. Jag är ett stort fan av Mia Skäringer och det gör väl att jag inte finner något ont om hennes tolkning av kvinnan Gunilla. 

Överlag är filmen väldigt mycket Felix Herngren och filmen som är så omtalad är en helt okej komedi, underhållande. Varken mer eller mindre.

Det blev vått där nere.

Ute på ett cardiopass med Johan. Jag tänkte att det skulle vara torra marker i stan nu efter några dagar utan regn och snö men icke. I höjd med vikingagravarna så såg jag is och snön som låg kvar och insåg att nu gäller det att parera rätt för att inte blötlägga fötterna allt för mycket. Efter lite sicksackande så intog vi asfalten med någorlunda torra fötter och tar oss nu vidare de två kilometerna hem till svärföräldrarna där våta strumpor ska bytas ut till torra. 

Jag kan tycka att det är skönt att utöva cardio i regnväder men jag avskyr när resten av kroppen är torr och fötterna sipprar så där ocharmigt i ett par blöta skor.

Guldbaggen

Så har årets Guldbaggens nomineringar publicerats. Det är fantastiskt hur många nomineringar filmen "Monica Z" och Anna Odells "Återträffen" lyckas få. 

Det är lite skrämmande hur filmvärlden har gått till att blivit så tävlingsinriktad, att skådespelare, författare, regissörer tävlar i prestation och resultat. Visst är det en bransch där man kan behöva slå sig fram för att lyckas men en filmproduktion som inte samarbetat med större produktionsbolag behöver inte per automatik vara sämre för det. Jag vet en handfulla makalösa filmskapare som gjort liknande verk men i mindre tappning och som slår större produktioner med hästlängder. 

Jag hoppas att bästa film går till Monica Z (jag har inte sett den mer än  ett urval scener, men jag har en bra känsla över den produktionen). Bästa regi känns det som att Anna Odell kommer att ta hem liksom även bästa kvinnliga huvudroll (men som jag hoppas att Edda Magnason får). Bästa manliga huvudroll blir svår, Matias Varela har jobbat bra och hårt och snubblat på mållinjen förut. Han är en som jag gillar att se på vita duken men Mikael Persbrandts insats som Hasse i filmen "mig äger ingen" är omtalad, liksom kritikerrosade Robert Gustafsson som Allan Karlsson i "Hundraåringen". Det är svårt att förutspå vem det blir så jag säger bara "må bäste man vinna". Vidare hoppas jag att Sverrir Gudnason tar hem priset för bästa manliga biroll, att Anna Odell eller Cilla Jackert tar hem pris för bästa manuskript. "Ömheten" borde få pris för bästa foto, Kicki Ilander för bästa kostym (Moniza Z) och Eva Von Bahr och Love Larson borde får pris för bästa mask/smink (Hundraåringen). Klicka här för att läsa mer om Guldbaggen och de nominerade. 

Hur som helst så kommer jag den 20 januari sitta bänkad för att få följa med i skapandets värld för en kväll, och som varje år kommer jag med säkerhet säga ungefär lika många gånger som någon går upp för att hålla sitt tacktal att "där kommer jag att stå en dag". Kan tyckas vara kaxigt, överdrivet och en aning höga förhoppningar kanske men så måste man sikta högt för att nå stjärnorna. 

Hundraåringen

Ikväll tar jag med mig Linnis och svärmor på den lokala biografen för att se Felix Herngrens "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", och jag har stora förväntningar. Johan fick boken för några år sen i 23 års present men boken har förblivit oläst av oss båda och till slut så skänktes den bort. Jag har förstått att boken är värd att läsa så här i efterhand så filmen kanske får mig att ändra åsikt till att läsa boken. Generellt tycker jag att man blir så besviken om man läser en bok som sedan filmdramitiseras då så mycket skalas bort. Dock så har filmen fått blandad kritik hitills och vad jag förstått så är det en film som man antingen hatar eller älskar. Jag tror att jag faller inom ramen för det sistnämnda då jag gillar Herr Herngrens regi men det återstår att se.

Vårt Nyårsfirande

God kväll på Er!

Igår var det nyårsafton, ett nytt år skulle ta vid där ett annat tog slut.

Efter att ha ställt in planer, tackat ja till event så slutade vår nyårsafton till slut i en halvimproviserad anda med god mat i ett fantastiskt sällskap. Vi hade ett mysigt firande där vi åtta personer tillsammans gjorde mat och skapade dessert i köket. Det var halvtrångt, smått kaotiskt men med mycket skratt så går det mesta! Det var jag och Johans bror som överlag satte ihop menyn (med viss hjälp av min far, tack pappa). Vi körde på en tvårätters som bestod av:

Varmrätt:

Oxfilé, duchessemos och kantarellsås med tillhörande

smörslungad sparris och karamelliserade morötter

Efterrätt:

Vaniljbomb med bär och hemmagjord chokladsås

Johans bror lyckades riktigt bra med kantarellsåsen och utöver efterrätten så stod jag för duchessemosreceptet och tillagningen av de karamelliserade morötterna (ett riktigt gott tillbehör, rekommenderas). Jag som annars inte äter svamp eller morötter åt mer än väl av det tillagade, det skapade fantastiska aromer och smaker tillsammans med det andra på tallriken.

Maten blev en succé och efteråt så hamnade vi alla i någon form av matkoma vilket gjorde att nyårsklassikern "Grevinnan och Betjänten" kom väl till pass! Om jag inte fick det bästa bordssällskapet till maten så fick jag det i soffan, nämligen fantastiska Lea, 2 år, som högt och hjärtvänligt skrattade åt betjäntens snubblande. Hon är en riktigt guldklimp som ligger mig varmt om hjärtat. 

Vid tolvslaget så öppnade halva sällskapet bubblet, jag avstod då jag under kvällen svalde en bordsdekorationsstjärna av misstag som skar i halsen och bröstet.

Vi myste alla under den färgade himlen med skålar och kramar (alla fick en puss av mig eftersom jag tror på att det ger lycka kommande året). Den bästa kyssen var den Johan gav mig vid tolvslaget. Vilket lyckorus som for i mig där jag stod med så fina vänner, kärlek och glädje. Bättre nyårsfirande kunde jag inte få.