Sitter och följer partiledardebatten i riksdagen. Nu precis så har Socialdemokraternas gruppledare Mikael Damberg blivit grillad av de andra. Jag följer inte politiken i sig, där är jag opartiskt, utan jag ser mer till det retoriska. Mikael Dambergs retorik klassade ut hans motståndare, i min mening. De motargument han får emot sig vänder han till sin fördel och det utan att bli bitsk, som annars lätt är hänt. Lugnt och pedagogiskt förklarar han hans parti ståndpunkt, ageranda och historia. Och på ett snyggt sätt rättar han till där de andra partiernas sanningar om olika utlägg och situationer förvrängts. Han lyckas förmedla skräckstatistik och misstag utan hysteri och visar förståelse för sina motstånadre.
För att bli så pass grillad han blev så var han lugnet själv i stormen. På något underlig sätt så spred han värme istället för att framstå som en kall politiker, som oftast lätt är hänt. Han talar lugnt och de beskyllningar han får av Jan Björklund, om att det är Socialdemokraternas fel att skolsituationen ser ut som den gör, tillbakavisar han suveränt. Dambergs är karismatisk, saklig, han använder inga skönmålningar (till skillnad från bland annat Björklund och Romson). Vidare så erkänner han fel och misstag utan att svamla, han har ett lugnt och öppet kroppsspråk, han visar förståelse och med en lugn förvisning om det rätta arbetet.
Ja, jag är mäkta imponerad av den där herr Damberg. Likt en vattenfylld damm som går sönder så skapar Damberg en våg i riksdagen. Ingen stor våg men tillräcklig för att utrymma riksdagen.
Håller med dig.
SvaraRadera