Uttråkad.

Jag saknar en känsla, ett sinnestillstånd. Känslan av att kunna springa rätt in i ett träd och sen resa dig upp och torka bort blodet. Det har försvunnit på något vis och nu skulle jag förmodligen tänka på konsekvenserna och att vi aldrig har plåster innan jag sprang in i trädet istället för efter.

Det hela har gått så långt att jag skulle tvätta såret med a-sprit först och ha ett hudfärgat apoteksplåster. 

Vissa kallar det mognad - jag kallar det död på naiviteten och länge leve tristessen.

En helg har svept förbi...

...och jag har inte ens sett röken av den, inte sett helheten. Jag har gått i mina skor och vandrat i min egen lägenhet. Nu är helgen över och jag känner mig tom. Jag är ensam. Johan är borta på jobb och kvar är jag i vår lägenhet i en annan stad. Det mina damer och herrar känns tomt. Men, jag hänger inte läpp. Visst det känns inge vidare att inte ha sin bästa vän runt omkring sig, ingen att prata med när man är ledsen, ingen att hålla om när man ska sova. Men, jag härdar ut! Det som inte dödar härdar. Tre månader kommer att gå fort. Eller hur?

Bye B-town!

Hey! Bye B-town and hello Örebro. 

Personlig almanacka

Just nu sitter jag och försöker mig på en personlig almanacka. Jag har beställt förut också men det är inte så bara. Får alltid en massa "tänk om tankar" över framsidan. Är det egocentrisk att ha en bild på sin almanacka som är på sig själv? Är det för tjejigt med rosa ränder? Är det barnsligt med prickar? Är det okej att ha en bild på mig Johan på framsidan? 

Nu vet jag att det är min almanacka och ingen annans men ändå. Jag vill inte direkt sitta på möten och bli dömd för min almanacka men å andra sidan så är den just min och inspirerar den mig till glädje och till vad tycker om så blir ju vardagen genast mycket roligare. Eller hur?

Sen tänker jag alltid på vilken storlek är bäst. Sist jag beställde tog jag den minsta eftersom att jag inte gillar för stora. Jag var nöjd med den men eftersom att jag satsar på både studier och jobb i höst så tror jag att den minsta kommer att räcka. Vi får se, suttit i två dagar nu och funderat och "lekt" mig fram olika prototyper (och det gör det också svårare eftersom att man få fler att välja på). 

Min förra hade den här framsidan, vilken jag tyckte var mogen, fin och neutral och sen så gav den mig glädje också: 

Personlig almanacka har just nu nedsatta priser så passa på att beställa ni också.

Ni kan klicka er in här.

Happy B-day!

Nu är vi på väg till Linnis för att fira hennes 21:a födelsedag! Hon fyller inte åt förrns 31:a augusti men eftersom att jag snart åker till Örebro igen och Linnis flyttar till Umeå så är det omöjligt för oss att ses på hennes födelsedag. Istället så har hon bjudit hem oss till hennes föräldrahem i Delsbo. Ska bli kul att se hur det ser ut. Vi har en resa på drygt åtta mil, enkel resa och lika många hem så vi kommer inte att kunna stanna så jättemånga timmar eftersom att Johan ska upp och jobba imorgon. Men några timmar är bättre än inga. 

 Jag berättar sen vad vi har köpt till henne eftersom att jag vet att hon brukar kika in här ;)

              

 

11,000 !!

Wow! Idag när jag loggade in på bloggen så såg jag att ni nu är 11000 stycken som har klickat er in här till mig. Ni är så otroligt fina och gulliga, allihopa. Era kommentarer värmer så mycket. Jag tycker det är så kul att ni vill hänga här med mig.

Kärlek! 

Helgens kräftskiva var riktigt bra! Fint sällskap, coca cola, kyckling och bästa bordskavaljeren. Fröken Hollsten hade dukat riktigt snyggt och skapat ett snyggt uterum. Kolla in bilderna nedan!

Söndagen var tung, ingen betongkeps eller så, den var bara tung.
Ikväll ska jag iväg och försöka mig på någonting i stort sett omöjligt med Johans familj. Vad det är får ni veta sen. Stay in touch! ;)

Hösten

Det är mycket som ska ordnas till hösten. Det är mycket med mig själv men även dessa vardagliga saker. Jag ska planera min nya skolgång, jobb, mat, träningen, bloggen, min konst och alla andra små vardagliga projekt. 

Just nu sitter jag och jobbar med maten. Vi brukar sätta upp frukostalternativ, lunchalternativ, middagsalternativ och mellanmålsalternativ efter säsong. Då vet man vad man har att röra sig med, vad som ska handlas och att man slipper räkna kalorier och liknande varje dag. Vardagen blir så mycket enklare med planerad mat och jag känner mig säker och trygg i att jag äter nyttigt. Det ända man behöver göra är räkna och väga maten samma dag du gör den så att man får i sig rätt mängd samt att väga matlådorna. Johan och jag ska börja med matintervall på två till tre dagar i höst. Alltså att vi tillagar mat för två till tre dagar så att man bara kan värma på. Enkelt och smidigt och jag tror att det blir, som skrivit, mer underlättande i vardagen och ett mindre stressmoment då man ska hinna med både skola och jobb i höst. 

Hur väljer du att äta di mat?

Crayfish party!

Bildkälla

Ikväll är Johan och jag bjuden på kräftskiva hemma hos en vän till oss. Hennes tillställningar brukar alltid vara så roliga. Vi har fått instruktioner redan på hur man äter kräftor samt instruktioner om kommande kräftsånger. Eftersom jag och Johan inte är så stora kräftgillare så kommer vi att få äta kyckling istället. Det ska bli kul att få avsluta sommaren med en kräftskiva i goda vänners lag. 

Outfiten är alltid lika svår. Jag tror att jag kommer köra på enkelhet med en svart klänning och ballerina med öppen tå. Enkelt men classic, svart kan aldrig bli fel! 

Vad ska Ni göra ikväll?

Tur Tut!

Trots att jag hade min fina långklänning och nya lackade naglar i den härliga lila- och noiesetteaktiga färgen så räckte inte det. Det var Linnis (igen!) som tutade hem vinsten igår när vi var på bilbingo. Mäkta frustrerande det var att sitta bredvid för fjärde gången den här sommaren och inte vinna. Men så unnar jag Linnis att vinna hellre än någon annan på bingon. Själv satt jag med ett nummer kvar efter fem nummer hade gått, jag hade alltså stor chans på sjuropspotten, men mitt nummer kom aldrig. Efter tio nummer så hade mitt nummer fortfarande inte kommit och det var någon annan som tutade istället. Surt. 

Vi hade en rolig kväll ändå i bilen, som alltid, med skratt och alldeles för mycket godis!

Att bära en börda på sina axlar.

Verkligheten. Att leva i nuet. Måste det vara så svårt? 

Svaret blir ja, det är svårt. Stressen och frustrationen som finns över att känna sig misslyckad för att man inte har en karriär vid tjugotvå års ålder gör att man känner sig just misslyckad. Och med misslyckandet blir allting så svårt, det finns ingen lycka. Jag tappar mig själv, den jag är. 

En docent sa en gång till mig att han förstår att vi ungdomar har det svårt i dagens samhälle för att vi inte har samma möjlighet som han och hans generation (läs våra våra föräldrar) hade att arbeta sig uppåt i karriärsstegen. Det erbjuds inte alls på samma sätt att börja som lagerarbetare på Konsum, till att hamna i kassan på Konsum, till att bli butikschef och till sist bli hamna som chef på huvudkontoret i storstan, idag som det gjorde för trettio år sedan. Så här står jag idag med stressen över att lyckas. Stressen över att bära hela min världs framtid på mina axlar, och jag måste lyckas.

Men hur ska jag lyckas om jag inte ens vet vart jag vill i livet? Jag är en sol och vårare i all ära men det håller inte i längden. Eller? Jag förundras över filmens värld och hur skönt det hade varit att leva i den. Där det finns en regissör som kan tala om hur du ska agera och en produktionsassistens som hämtar en och lämnar av en där man ska vara. Tänk vilken lyx att få leva efter detta, som att vara ett skolbarn igen där dagen bestod av skola, fritids, middag, kompisar och kvällsfika. Ett invant mönster som du får serverat på ett silverfat. Inte illa. 

Men så slår det mig när jag sitter där nedsjunken i soffan och kollar på senaste avsnittet Grey's Anatomy där Meredith och Derek har ett av sina hatkärleksgräl att det där är ju bara en karaktär Ellen Pompeo spelar. Meredith är fiktiv, hon existerar endast på film. Hennes frustration över deras förhållande, hennes tårar, hennes ilska, hennes liv blir så realistisk i takt till de dramatiska tonerna av The Frays låt "how to save a live" och jag vill stå där hon står, framför kameran och hamna på film. Men där och då slår verkligheten till mig. Det är ett hårt slag mot min nakna kind. Jag kommer till insikt, hon heter inte Meredith, hon heter Ellen. Hon bor inte tillsammans med Derek Shepherd, utan tillsammans med hennes man Chris Ivery, hon går inte hem till sina barn Zola och Bailey utan till sin Stella Luna. Efter att de skriker "bryt" på filminspelningen och "säger tack för idag" så hänger Ellen av sig Meredith och går hem. Hon lever inte i filmens värld, egentligen. 

Vad händer sen? Vad är vitsen? Jag är inte säker. Jag försöker nog bara att förstå. Mina föräldrar har lärt mig att vara stolt över mig själv och därför måste jag tänka tillbaka i tiden och komma ihåg vem jag är. Jag kanske inte är skapt för att bära min framtid på mina egna axlar. Varför jaga lycka och framgång i allt det svåra. Varför inte bara ta en dag i taget. Att bli lycklig mitt i allt är inte målet. Att må dåligt, känna sig misslyckad och inte förstå meningen med allt men veta att jag inte kommer att dör av de känslorna, det är de som är vitsen.

Jag är inte klar. Jag har utvecklas, för att jag kan känna och prata om det. För ett halvår sedan hade jag nöjt mig med tårar och självömkande. Jag kommer att vara en sol och vårare ett bra tag till för att jag har ingen karriär än. Jag vet inte vad jag vill eller vart jag vill, men jag har utvecklas. Jag kommer att få min efterlängtade karriär, när jag vill.

"Nä jag ska åka till Furuvik".

Då var Furuvik gjord och därmed sommarens sista planerande aktivitet. Vi hade en fin dag bland kameler, apor, kängrus och karuseller. Svärmor lejde Johan till att vinna två stora basketbollar men Johan vann ingen. Jag köpte mig två egna bollar och kastade iväg. Jag vann två stora basketbollar till killarna på första försöket. Det kändes bra att jag satt båda mina och visade karlarna i sällskapet vart skåpet ska stå. Elias stod bredvid mig när jag kastade och blev överlycklig. När jag satte den andra så sa han "Yes, bra Sandra, high five!" så slängde han upp näven i luften. Det var en lycklig kille som fick ta emot en alldeles för stor basketboll.

Utöver världens skur av spöregn så blev dagen över förväntad. När vi var klara med djuren och nöjesfältet så begav vi oss till Wild Kidz äventyret och gick på poängjakt hos björnarna och lejonen.

Just ja! Arvid bjöd på dagens skönaste citat. Vi stannade för en toalettpaus när vi åkte ner och jag satt en stund med honom när de andra var på toaletten. Han var spänd på dagen och jag frågade honom om vi skulle åka karusell tillsammans idag. Till svar fick jag "Nä, jag ska åka till Furuvik". Helt underbart. 

Jag säger inget mer utan bjuder istället på en bildbomb av minnen som vi fick tillsammans.  

Instagram

Att ta en bild, fylla i hashtags och få dela en massor av feelgood känslor är något jag uppskattar. Ja, jag älskar att Instagram har uppfunnits. Men att inte ha en telefon med fungerande internet, apphantering eller kamera så blir det omöjligt att leva efter bildfenomentet som slog igenom så hårt i våras. Nu efter sommaren har det gått fem månader sen min telefon gick sönder och lika många månader av lovord från min mobiloperatör att den ska bli fixad. Reparationsorder på reparationsorder har skapats men ingen hjälp har kommit till undersättning. Det känns riktigt tråkigt att stå och betala för en telefon med dess tjänster som man inte kan utnyttja. Nu är den bistra sanningen att jag blir utan fungerande telefon fram till januari då jag äntligen kan byta operatör. Jag har ju varit utan i fem månader och fem månader till ska väl inte spela någon roll egentligen, även om det känns surt.

Men ni som följer mig på Instagram och tror att jag har gett upp, say no more. Jag har kopplat in paddan till Instagramkontot så att bilder kommer att komma upp. I´m back on track. 

Kisses and hugs! 

Hallå familjen?

Just nu befinner jag mig på Furuvik bland djuren och nöjesfältet.
Men jag har planerat ett tidsinställt inlägg till Er. Jag uppdaterar Er mer om resan när jag kommer hem. 

Haha. Linnis älskar Sune, ni vet den blonda lilla pojken i familjen Andersson? Hon kan så många citat och uttryck från dessa filmer att det inte är klokt! Jag är inte sen med att haka på. Jag tycker nämligen också om Sunes alla filmer. Sist Linnis och jag träffades så drog hon citatet från när familjen Andersson är på julhandlar i köpcentret och alla kommer bort från varandra. Sune och Håkan står och äter våfflor i Musse Pigg och Kalle Anka masker, Anna hänger med en moppekille, mamma Karin är på sitt håll och Rudolf får panik. Haha, scenen när Rudolf ropar ut i högtalaren efter hans familj är så klokren! Frustrationen hos honom byggs upp när den snälla kvinnan försöker hjälpa honom men säger bara fel, det blir Hakan istället för Håkan och till sist tar han mikrofonen och säger med hög och irriterad röst "hallå familjen, jag sa ju att vi skulle hålla ihop...". 

Torr humor kanske men den passar då mig. Rudolfs uttalande fick mig att tänka på min egen familj och hur mycket de betyder för mig. Det är inte mycket jag har kunnat umgåtts med min sida av familjen i sommar, men desto mer med Johans. Jag älskar verkligen våra familjer och tycker så himla bra om dem. Här nere bjuder jag på några bilder.

Alltid lika läskigt att dela med sig av privata bilder på sina nära men dessa är inte som vanliga, som ni ser men det ligger fina minnen bakom dem. Hoppas att Ni kan uppföra Er bland kommentarerna.

Nu snurrar vi vidare på Furuvik!

Ha en underbar dag.

Här hittar Ni avsnittet i Varuhuset med familjen Andersson (tiden för Rudolf i mikrofonen är  05:36):

Dags för barn?

Det började på bilbingon och nu har det totalt spårart ur. Alla småblåsor har blivit en ända stor och huserar på halva min nederläpp och ner en bit innanför läppen, plus att jag har på sidan av högersidans nederläpp. Bilden är inte den bästa men jag har fått munsåret from hell! Det är typiskt mig att få munsår, enda sedan jag var liten så har jag haft munsår väldigt ofta och det blir alltid enorma munsår och många. Det slår liksom aldrig fel. Johan har samma problem även om jag är snäppet värre, så om vi får barn i framtiden så kommer de garanterat att föddas med enorma munsår. Stackars barn.

Attbropå barn så la min sambo upp denna bild på sin facebook igårkväll med texten:

"Bulkningen har gått överstyr.. Snart dags för deffning!". Genast blev jag nedringd, nersmsad, kommentarer kom och meddelandena lika så - vilken hysteri! Är det så det är att gå ut med att man ska ha barn, ja då vet jag inte om jag kommer göra det. En bild säger liksom mer än tusen ord, kan det inte  bara stanna där? Det kommer fram förr eller senare om det är på allvar eller inte, oavsett vem det gäller. 

Nu betyder ju bulkning inom träningens värld att man äter upp sig för att bygga mer muskler, vilket vi gör under sommarmånaderna, och deffningen betyder att man går på diet och har ett lägre kaloriintag för att få bort fett, vilket vi gör under hösten och vintern. Nog för att jag går upp i kilo under sommaren på grund av bulkningen men nu är det så att jag inte riktigt är så stor som bilden ovan. Magen fick sin form för att 1.Vi var på road trip med Martin och Linnis i Dalarna vilket gjorde att jag inte åt någon riktig kost utan snabbmat och 2. Jag åt alldles för mycket mjölk som jag är överkänslig emot vilket skapade "ballongeffekten" även kallat gravidmage. Eftersom att det såg ut som att jag verkligen var med barn så tyckte vi att det var lite roligt där och då varav vi tog en bild. Simply as that! Nu är magen platt igen så ni som reagerade så hårt ni kan vara lugna. :) Jag tror faktiskt inte att vi kommer skaffa barn innan jag är trettio då vi är väldigt fokuserade på att få igång våra karriärer. Men tiden får utvisa!

 

Imorgon ska vi på Furuvik med min underbara svärfamilj och Johans underbara syskonbarn. Det ska bli så roligt! Jag tycker så himla mycket om att ha pratstunder med Elias som är ett oupptäckt geni, liksom tycker om Arvid och hans sköna lockar som går hand i hand med hans blyghet. Underbara ungar, imorgon ska vi klappa kameler, äta matsäck och åka massor av karuseller! Vad ska Ni göra imorgon?

Kramar ♥

Ingen vinst

I hopp om att få tuta hem 35.000:- så fick jag inse mig besegrad av andra. Ingen vinst alltså från gårdagens bilbingo. Det närmsta var när jag satt ett nummer ifrån i ungefär sju rop innan någon annan fick bingo på annat nummer. Mäkta frustrerande! Som salt i såren så var det bilen snett bredvid som tutade, det kändes verkligen som att den bilen fick mina pengar.

Linnis vann inte heller någonting (kors i taket!). Linnis har vunnit varje gång utom en den här sommaren när vi varit iväg. Hon bjöd på chokladbollar i pausen och jag stod för godiset under spelets gång. Utöver att det inte blev några pengar så var det en trevlig, men seg kväll på grund av teknik och sega tutningar, i en god väns lag. Jag har alltid så himla roligt med Linnis. Det finns inga måsten, ingen hysteri och man kan vara som man är bara. Helt fantastiskt! 

 

Gårdagens bingooutfit fick bli ett par cykelbyxor från Lindex och en virkad topp som är en present från min mamma, matchade med ett par svarta ballerina och turkosa naglar.
Den perfekta outfiten för ett parti bingo!
Angående outfit så är det läsare som undrat vart klänningen som jag bar i tidigare inlägg är ifrån. Den är ifrån H&M och ligger just nu på REA. Jag gillar verkligen min klänning, den är stilren men ändå vardaglig. Det roliga är att mönstret är ett fototryck, lite ovanligt men så snyggt! Som skrivet är den på rea och ni hittar den här, istället för 599:- så betalar ni 200:-.

Ta hand om Er!