En helg har svept förbi...

...och jag har inte ens sett röken av den, inte sett helheten. Jag har gått i mina skor och vandrat i min egen lägenhet. Nu är helgen över och jag känner mig tom. Jag är ensam. Johan är borta på jobb och kvar är jag i vår lägenhet i en annan stad. Det mina damer och herrar känns tomt. Men, jag hänger inte läpp. Visst det känns inge vidare att inte ha sin bästa vän runt omkring sig, ingen att prata med när man är ledsen, ingen att hålla om när man ska sova. Men, jag härdar ut! Det som inte dödar härdar. Tre månader kommer att gå fort. Eller hur?