Uttråkad.

Jag saknar en känsla, ett sinnestillstånd. Känslan av att kunna springa rätt in i ett träd och sen resa dig upp och torka bort blodet. Det har försvunnit på något vis och nu skulle jag förmodligen tänka på konsekvenserna och att vi aldrig har plåster innan jag sprang in i trädet istället för efter.

Det hela har gått så långt att jag skulle tvätta såret med a-sprit först och ha ett hudfärgat apoteksplåster. 

Vissa kallar det mognad - jag kallar det död på naiviteten och länge leve tristessen.