onsdag 12 februari 2014

fredag 7 februari 2014

Den hysteriska patienten

Klockan är 10.00 och en halvtimme sent rullas jag ner mot plastikoperationsavdelningen för operation. Det är inga tuttar som ska förstoras eller någon mage som ska fettreduceras, nej här ska det klippas tårkanaler! Mina tårkanaler var för trånga för att kunna ta hand om vätskan ögonen producerar. Jag behövde vara vaken under ingreppet så efter att ha undersökts av doktorn fick jag en hutt för att lugna mina nerver. "Patient psyke svagt/nervöst inför operation" kunde jag utläsa i sköterskans anteckningar. Jaha tänkte jag, SuperSandra har alltså fått ett försvagat psyke för att kunna vara SuperSandra inför denna operation. 

Eftersom att jag opererat mina ögon ett par tillfällen tidigare så vet jag att operationen är nästintill olidlig eftersom att man behöver vara just vaken. Vid min första operation var läkaren tvungen att bryta för att hämta in en till sköterska som jag fick hålla i handen och som lugnade mig. Stackars söta sextioåriga sköterska, helt omedveten om vad hon ropades in på. Hon måste ha klämskadat sin hand under den operationen. Vid min andra operation så sa de åt mig att ta mig mig någon som kunde lugna mig. Nu brukar inte jag vara en omöjlig och hysterisk person men att få ett uppspänt öga i en båge och ha operationsinstrument arbetandes i ögat samtidigt som man kollar in i en operationslampa och har huvudet under en duk är smått klaustrofobiskt och panikartat. 

Strax innan jag ska rullas ner så säger sköterskan att det inte tillåts att ha någon med sig i operationen. Jag tror hon utläste chocken i mig och jag gav en panikartad respons "lycka till att operera mig" och så förklarade jag mina tidigare erfarenheter. "Oj" fick jag till svar och jag kände att rollerna var ombytta. Nu var det sköterskan som insåg vilken arbetssituation hon skulle gå till mötes om inte den smått hysteriska patienten fick ha någon som kunde lugna henne. Hon kollade direkt med doktorn och mitt sällskap fick hoppa i operationskläder och sitta med under operation för att hålla min hand och mitt ben. 

En halvtimme efter att jag rullas ner för ingreppet så är jag klar. Jag fick saft när jag kom upp till ögonavdelningen, inte för att fira det lyckade ingreppet- nej utan för att jag höll på att ställa till med cirkus bakom operationsläkaren. Vad som hände spar jag till oss som var där men komiskt var det och jag belönades med saft.

Idag ser jag ut som Frankenstein monster själv. Blå och svullen runt ögonen som ständigt är fylld med kletig salva. I värsta fall får jag gå ut med en pappåse på huvudet, det är ju vinter och du brukar man generellt vara påpälsad så det är nog ingen som märker något.

torsdag 6 februari 2014

Plastikoperationsavdelningen

Idag är jag mör. Sovit ruset av mig i tre och en halv timme nu på eftermiddagen efter dagens operation. Jag berättar mer imorgon.

onsdag 5 februari 2014

Linnis Plingis Ninnis Flingis Tingis

Idag saknar jag Linnis extra mycket. Tänk om hon kunde bo här då hade vi kunnat dricka rödtjut varje fredag med herr Morberg och fika upp allt vi äger och har. Tur jag har henne i hjärtat- och som bakgrund på låsskärmen, för då får jag se hennes fina ansikte som påminner om våra galenskaper varje dag. Linnis, tillsammans är vi en orkan. ♥

måndag 3 februari 2014

Tjänstgöring

Okej. Jag har gjort maten, liksom fyra matlådor åt min man som jobbar dubbla 12 timmars pass. Mina fötter värker och jag undrar vem som anmäler sig till tjänstgöring i köket? Diskmaskin finns så det är till att skölja ur, plocka i, trycka på startknappen, vänta och sen plocka ur. Det klarar du väl? Själv har jag har checkat ut redan efter att ha kokat mat ala Morberg. Ibland får man till det alltså, märks att man har kockblod i ådrorna!

Kaboooom!

Stäng ögonen och håll för dom hårt om du inte tål skryt för nu kommer det...

Om jag ändå visste för någon månad sen hur mitt liv skulle sett ut idag så skulle jag ha slängt iväg spaden och aldrig börjat gräva och klättra ner i den där gropen som jag började göra. Men nu gjorde jag det valet och det står jag för. Jag får en välförtjänt uppförsbacke istället för att få åka rutschkana nedför. Livet blir bättre. Idag tillexempel så ringde en tredje arbetsgivare och ville anställa mig. Från att ha slitit av stora tussar hår från min skalp i ren frustration till att ha fått tacka nej. En arbetsgivare har till och med ringt och tjatat på att de vill ha mig. Japp, jag skryter nu. Högt och ljudligt dessutom. Jag känner mig superwomen. För att få bekräftelse på att man är önskvärd och eftertraktad på arbetsmarknaden efter att ha känt sig totalt värdelöst är jäkligt skönt. Från noll till hundra på en sekund känns det som.

Så här går jag en helt vanlig måndageftermiddag och drar dammvippan efter tavelramarna, bara för att jag kan och för att jag är så uppumpad på lycka och rejält egoboostad. Efter regn kommer sol som jag brukar säga.

söndag 2 februari 2014

Rapport om Melodifestivalen

För att delge tankar om gårdagens festival:

1. Jag uppskattar Yohios androgyna läggning men det ursäktar inte hans frisyr och det fakta att han sjöng falskt. En tvångsklippning och sånglektioner är vad jag skulle vilja ge honom, samt uppmaningen: Sluta spela svår! 

2. Mahan Moin hade helt klart det mest genomtänkta performence samt kostym.

3. Linus Svenning inbillar jag mig fick sympatiröster från halva Sverige. Jag är lika allergisk varje gång någon drar upp något tragiskt som hänt som innan de ska upp och tävla, oavsett sammanhang! 

4. Schlager bjöd Elisa på, dock var det hela väldigt mycket Linda Bengtzing i refrängen som man kunde efter att ha hört den en gång.

5. Alvaro Estrella skrek det så mycket Michael Jackson om. Vad trött jag blir på att det ska dansas istället för att sjungas. Anton Ewald, Eric Saade, David Lindgren... Vi kan det här nu. Dessvärre så sjöng mister Estrella så kopiöst falskt att skämskudden åkte fram! 

6. Den som stylade fröken Ellen vill jag skälla ut. En mörk, alldeles för stor klänning och ett försök till Monroesminkning men som ledde till ett misslyckade. Stackars Ellen. Och vart var koreografen? Nog för att det var en lugn låt men numret hade kunnat gjorts bra mycket bättre. Ellen är dock välförtjänt vinsten som tar henne till finalen!

7.  Jag förstår efter gårdagens nummer varför Sylvester Schlegel inte var sångare i The Ark. Punkt.

8.  Fröken Paparizou är en kvinna som har all potential att vinna hela festivalen och hon är en stark representant i den stora finalen sen, dock inte med låten igår. Det är då själva fasiken att en kvinna med så mycket power i sig representerar en låt med så mycket antiklimax. Nej, Helena skulle ha haft Mahan Moins låt.

Till sist vill jag påpeka att jag saknar Gina Dirawi liksom Kristian Luuk. De skulle vara ett perfekt programledar par i min värld. Nog för att El-Refai var nervös men det mesta som kom ut hennes mun fick mig att beklaga SVTs beslut om att ta in henne som programledare men jag är rätt nöjd med Anders Jansson, han duger liksom. Till sist vill jag påpeka att jag verkligen inte förstod vad SVT ville med Clara (med komiska programledare så behövs det någon som är seriös annars blir det platt fall) samt vill jag påpeka att jag saknar Edward af Sillén.

Go'kväll!