Den hysteriska patienten

Klockan är 10.00 och en halvtimme sent rullas jag ner mot plastikoperationsavdelningen för operation. Det är inga tuttar som ska förstoras eller någon mage som ska fettreduceras, nej här ska det klippas tårkanaler! Mina tårkanaler var för trånga för att kunna ta hand om vätskan ögonen producerar. Jag behövde vara vaken under ingreppet så efter att ha undersökts av doktorn fick jag en hutt för att lugna mina nerver. "Patient psyke svagt/nervöst inför operation" kunde jag utläsa i sköterskans anteckningar. Jaha tänkte jag, SuperSandra har alltså fått ett försvagat psyke för att kunna vara SuperSandra inför denna operation. 

Eftersom att jag opererat mina ögon ett par tillfällen tidigare så vet jag att operationen är nästintill olidlig eftersom att man behöver vara just vaken. Vid min första operation var läkaren tvungen att bryta för att hämta in en till sköterska som jag fick hålla i handen och som lugnade mig. Stackars söta sextioåriga sköterska, helt omedveten om vad hon ropades in på. Hon måste ha klämskadat sin hand under den operationen. Vid min andra operation så sa de åt mig att ta mig mig någon som kunde lugna mig. Nu brukar inte jag vara en omöjlig och hysterisk person men att få ett uppspänt öga i en båge och ha operationsinstrument arbetandes i ögat samtidigt som man kollar in i en operationslampa och har huvudet under en duk är smått klaustrofobiskt och panikartat. 

Strax innan jag ska rullas ner så säger sköterskan att det inte tillåts att ha någon med sig i operationen. Jag tror hon utläste chocken i mig och jag gav en panikartad respons "lycka till att operera mig" och så förklarade jag mina tidigare erfarenheter. "Oj" fick jag till svar och jag kände att rollerna var ombytta. Nu var det sköterskan som insåg vilken arbetssituation hon skulle gå till mötes om inte den smått hysteriska patienten fick ha någon som kunde lugna henne. Hon kollade direkt med doktorn och mitt sällskap fick hoppa i operationskläder och sitta med under operation för att hålla min hand och mitt ben. 

En halvtimme efter att jag rullas ner för ingreppet så är jag klar. Jag fick saft när jag kom upp till ögonavdelningen, inte för att fira det lyckade ingreppet- nej utan för att jag höll på att ställa till med cirkus bakom operationsläkaren. Vad som hände spar jag till oss som var där men komiskt var det och jag belönades med saft.

Idag ser jag ut som Frankenstein monster själv. Blå och svullen runt ögonen som ständigt är fylld med kletig salva. I värsta fall får jag gå ut med en pappåse på huvudet, det är ju vinter och du brukar man generellt vara påpälsad så det är nog ingen som märker något.