Å herregud, jag blev antagen. Antagen = ingen återvändo.
På måndag blir jag igångkickad i intensiv träningsperiod inom Pole Fitness.
En ny träningsform, en början på en ny era ska ta form.
Jag vet att jag är stark och vig vilket är en fördel att vara inom träningsformen. Och jag ser framför mig hur jag, som en blandning mellan en graciös svan och en coyote ugly snitsigt tar mig upp på stången, slingrar mig ett par varv och glider sen sensuellt ner för stången.
I verkligheten vet jag hur obekväm jag kommer känna mig i de där hotpantsen, tillika trosor (som säkert kommer skära in i rumpan både en och två gånger) och iklädd endast en minimal topp. Hur jag kommer jämföra min kurviga kropp, där magen generöst visar att både en och två chokladkakor för mycket har ätits under julledigheten, med tränarens kropp som säkert kommer se ut som Megan Fox. Och OM jag tar mig upp för den där stången så kommer jag garanterat komma ner lika fort, och inte tror jag att det blir med fötterna först.
Men egentligen, vad gör det här om hundra år?
Det är ju en träningsform jag länge velat träna så nu kör vi. Friskt vågat är hälften vunnet.
Det är dags för mig att slingra mig runt stången.
Det är dags för mig att slingra mig runt stången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar