Och så blev året till ett nytt.

Precis så var det. 2012 avslutades och 2013 tog sin början.
Mycket har hänt det senaste året men vad är väl tid, egentligen?

Jag läste allt för många rader ur diverse mediesammanhang i början på året, om människor som äntligen skulle starta en ny kula. Någon skulle gå ner i vikt, en annan skulle äntligen glömma sitt ex, och en tredje skulle bli tålmodigare mot sina barn. Sen kom 2013…

Det tragiska är att löftena alltid glöms bort under året tills man sitter med champagneglaset i handen, nyåret efter, och stressar i sina tankar för att man aldrig hann komma i de där jeansen, att man fortfarande hamnar under täcker hos exet mitt i fyllenätterna eller att man skrek på barnen för att de inte städade sina rum som de lovat. Det grämer i själen och gnager i magen att man misslyckats ännu ett år med sina löften. Så i år knöt jag ihop säcken av det gångna året. Jag behöll det fina jag fått varit med om med alla nya minnen och nya bekantskaper, medan allt de tråkiga stoppades ner i en sopsäck och slängdes på tippen.

Det där med nya löften för varje år är inte riktigt min grej. Jag har försökt med diverse olika löften genom mina få år i livet, några banala och några mer seriösa.

I år så gav jag inga nyårslöften för att jag hade tänkt leva livet som det blir, hur det än blir. Istället för att fundera på vad jag ska lova mig själv så avnjöt jag en trerättersmiddag av rang, med herr Morberg till, i goda vänners lag. Vi förvirrade oss i galenpanna, sänkte några skepp och skålade i champagne på tolvslagets underbara minut under färgglad himmel.

Tacka vet jag att man kan ”leva som det blir”. Förlorar man fem kilo så är det bra, går man upp fem kilo så är det minst lika bra. Hamnar man hos den där man gör allt för att inte hamna hos så är det faktum och skrek man på barnen för att de inte städade sina rum , tjaa, då får man intala sig att det hjälpte att höja rösten lite.

Nä, åt fanders med löftena. Välkommen år 2013!