Det där med att uppskatta sina nära…

Ibland när frustrationen är som störst så är det inte lätt att påminna sig om hur mycket de nära verkligen betyder. Det är lätt hänt att man tänker att det kommer en morgondag imorgon också och att man istället kan påminna sig om betydelsen av sina nära den morgondagen. När frustrationen verkligen biter sig fast och det enda som man känner hjälper är att ställa sig på en kullerstensgata och skrika så är det är ingen anledning att förhasta sig och slita ut sig, man ska inte göra slut på allt idag. Kom ihåg istället att imorgon är åter en dag, så det finns ingen anledning att förtvivla. Ändå känner jag att imorgon är idag igår. Stundens fröjd varar inte länge. Imorgon är en skälm, då är det kanske försent.