Som ett bankomatkort. Jag skulle likna hela situationen som ett besudlat bankomatkort. När du går för att se om pengarna finns kvar får du en minneslapp med siffror som bildar en tia.
Minneslappen påminner om vilken idiot du var kvällen innan som slarvade iväg med kortet. Hur mycket du än önskar att det var fyra nollor till bakom ettan så vet du att det aldrig kommer hända.
Gjort är gjort, så som du bettet dig tidigare går inte göra någonting åt.
Och det är bara att acceptera läget som det är annars kommer ilskan att äta upp dig inifrån.
Det är väldigt patetiskt att jämföra det verkliga livet med ett besudlat bankomatkort som man önskar att man hade hanterat annorlunda. Men så är det just det jag är, patetiskt.
Ibland funderar jag på att gå med i en sekt,
det kanske är kul. Vad vet jag.
