Det där med att träna.

 Idag har jag förenat nöje med livsfara. Jag har kört ett konditionspass på gymmet i 40 minuter, men det är inte det som är livsfaran. Nä, livsfaran var när jag fick idéen att jag ville vara som alla andra hurtbullar och dokumentera vad träningstillfället gett samt sett ut för att tillfredsställa det mediala egot som finns. Inte bra. Prova själv att försöka knäppa en bild under tiden du springer på ett löpband, det blir inte bättre än det du ser nedan. Ni kan ju tänka er själva hur jag såg ut, armarna flaxade med mobilen i högsta hugg, hörlurarna drog jag ur öronen helt oförberett eftersom att armarna flaxade så. Det var ju ren tur att det var hörlurarna som drogs ut från öronen och inte sladden från telefonen för då hade alla andra motionärer på löpbanden fått höra min träningsmusik som består mestadels av The Baseball och Peter Jöback, pinsamt. Inte nog med det, jag springer med mina armar framför kroppen, sådär halvuträckt för att få den där perfekta bilden på hur många kilometer jag löpt. Vidare har benen svårt att hänga med i allt som jag håller på med och mitt upp i allt ringer telefonen, herregud! Och allt detta bara för att få en bild.
Jag känner såhär i efterhand att det hade vart lika bra att släppt allt och farit in i väggen. Det hade kanske varit mindre pinsamt...

Dagens kom ihåg-lapp: Välj väggen nästa gång, den känns mer lugnande för egot än att se ut som en dåre på ett löpband bara för att tillfredsställa det mediala egot.

Njut av bilderna, jag har kämpat hårt för dem...