Det är okej.

Jag vet att jag driver en blogg med många läsare. Jag vet att Ni, mina läsare vill att jag ska uppdatera. Och jag vet att jag bör uppdatera. Jag vet allt detta, ni behöver inte påminna mig - även fast jag uppskattar att Ni saknar mig. Ibland försvinner bara all energi och all livsglädje för stunden. Man vaknar upp i samma säng, äter frukost vid samma matbord, tränar samma pass, ser på samma tv-program. Men man gör det monotont, man gör det för att man ska, för att det är det min vardag kräver av mig för att jag ska klara mig i det långa loppet. Men jag har levt utan att känna. Jag har fallit lite djupare ner de senaste dagarna, men jag är på väg upp nu! Det är ingenting som har hänt mig, utan min annars så sprudlande energi försvann och min livsglädje dämpades. Jag har levt helgen och några dagar efter den med att jag inte orkar någonting och att jag inte vill någonting. Men vet Ni? Det är okej! Det är så fruktansvärt okej att ge upp ibland och bara falla. För utan att falla och nå botten ibland så kan man inte uppskatta sitt liv på samma sätt som man alltid gör. Jag tror på att man behöver ha lite smärta i livet för att hela tiden kunna utvecklas som människa. Så länge man vet att smärtan man har kan lindras med lite plåster och alvedon så är den helt okej att ha, man är ingen sämre människa för det! 

Jag ska börja klättra uppåt snart igen. Men tills vidare ska jag gömma mig ett tag till - med huvudet i en pumpa, så att ingen behöver se hur jag känner just nu. På återseende!