fredag 17 januari 2014

En barnpornografisk bild är väl okej?

Igår blev jag inbjuden en snabbis till ett främmande land. Ilskans land. Jag kände mig lite obekväm då jag sällan är där och hälsar på men igår var det lögn att motstå inbjudan. 

Efter gårdagens möte var avslutat så gick jag ut till foajén för att ta på mig ytterkläderna innan jag skulle vidare på nästa ärende. I foajén finns det ett antal stationära datorer som tillhör Arbetsförmedlingen och vid datorerna satt det två män, som vid första anblicken såg ut att de satt där för att söka jobb. Jag ser att den ena mannens innehåll på datorskärmen skiljer sig från de andra då han har en bild på sin skärm, vilken han sitter länge och stirrar på. Jag ser bara lite av bildens vänstersida och lite av dess översta hörn men min mage sticker till, och per automatik börjar jag sakta att klä på mig -jag blir nyfiken på vad denne man egentligen tittar på som är så intressant att det tar över hans jobbsökande? 

Jag inbillar mig att jag diskret tar något steg närmre mannens rygg för att kunna skymta över hans axel vad det är han kollar på. Jag måste ha lyckas för han märker mig inte, eller är han så pass inne i bilden att han inte bryr sig om mig. Där sitter den här mannen, helt oberörd av omgivningen, och kollar på en barnpornografisk bild!!

Jag blir helt ställd. Hjärnan börjar gå på högvarv. Det känns som att jag hinner tänka en miljon tankar innan jag fått på mig alla varma vinterkläder. Godtrogen som jag oftast är så försöker jag frenetiskt hitta en rimlig anledning till varför. Kanske han måste granska sådana bilder för något jobb han ska söka? Kanske det är för någon studie? Kanske han jobbar undercover och spårar pedofiler? Kanske är det dolda kameran för att se hur civila ingriper? Kanske han bara är sjuk?
Jag blir inte klok. Vidare börjar jag tänka på vad jag ska göra och OM jag ens ska göra något. Kanske jag skulle säga till personalen, säga till Arbetsförmedlingen (det är ju faktiskt deras datorer), låtsas ringa någon för att ljudligt berätta hur jag ser en annan människa tittar på barnpornografi öppet mitt på dagen, eller varför inte säga åt honom. 

Jag känner allt men samtidigt ingenting. Jag beslutar mig för att det är oskyldigt, han kollar ju bara, och kanske är det så att han faktiskt måste granska sådana bilder för något jobb han söker... Men sen ser jag hur han sätter igång att skriva om bilden i det sociala forumet han befann sig i. "Very good boy..." kan jag utläsa. Det är där och då ilskan bjuder in mig till dess land. Som en blixt från klar himmel går jag fram till karuslingen, slår ner näven i bordet och ger honom den fetaste utskällningen jag någonsin gett någon. Högt, ljudligt... och på engelska. Folket runt omkring stirrar och undrar vad det är som sker, dörrar öppnas och huvud kikar ut, och mannen kollar på mig som ett skamset frågetecken. Jag ger honom ingen chans att förklara sig utan vänder honom ryggen och går demonstrativt iväg.

När entrédörren slagit igen bakom mig och jag tagit mig uppåt torget så kommer verkligheten ifatt. Hände det här verkligen mig nyss? Gjorde jag verkligen rätt? Det hela känns så absurt och jag börjar skratta. Jag tänker på hur jag precis skällt på en man som uppenbarligen tänder på småkillar, precis som att jag skulle kunna ändra hans sjuka läggning. Skällt på engelska, i en foajé, på en arbetsplats, med massor av stirrande människor. Det hela känns som en absurd filmsekvens, så jag står där på torget i mina tankar, och skrattar.


8 kommentarer:

  1. Linda Andersson17 januari 2014 23:28

    Helt rätt!

    SvaraRadera
  2. Woho you are the best bestie ;)

    SvaraRadera
  3. Alltså ibland undrar man vad för jävla folk det går löst!!!! Det behövs skjut** en hel del!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera
  4. Andreas kan väl föregå med gott exempel. Börja med dig själv.

    SvaraRadera
  5. Tycker det var bra gjort av dig fler bör vara som du
    Andreas jag förstår att du är emot detta men du kan skriva på en bättre sätt som inte provocerar

    SvaraRadera
  6. Vad det finns för människor. Superbra av dig. Hade gjort precis samm.

    SvaraRadera
  7. Fy vad obehagligt. Jag som mamma uppskattar ditt civilkurage. En eloge till dig.

    SvaraRadera