Växbo

Igår så åkte vi till Växbo tillsammans med Martin och Linnis för att kika på hur man arbetade förr i tiden. Eller egentligen så var inte det vårt mål, utan vi ville bara umgås och det slutade med att vi hamnade där. Jag har aldrig varit i Växbo förut men det var otroligt naturskönt och vackert! Vi kikade på keramikhantverk, smackade tunnbröd, drack blåbärsdricka, Martin visade oss fiskarna, jag blev rädd för höns, vi kollade på grisarna och hur de malde förr i tiden.

Det var en skön dag i goda vänners lag. På kvällen så åkte jag och Linnis på bilbingo och hon tutade hem hela tusen spänn! Med lite hjälp av mig... Det kändes gött att få sitta på gräddhyllan och få tuta hela två olika gånger.

Jag band en liten blombukett till Linnis

Sanningen

Sanningen kommer alltid fram. Det är rena naturlagen. Och sanningen kan göra en fri eller förstöra allt man kämpat för. Ibland kommer sanningen fram fast man inte ens vill det. Och ibland behöver man inte säga någonting alls. Den hörs fortfarande högt och klart. 

Men ibland blir man inte fri av sanningen, tvärtom. 

Jag vet att sanningen friar mig men det kommer att fälla dig. Inte nu, inte om några månader men sen. 

Den kommer att vara till din nackdel och det är du som har ställt till med det själv. Då får du inte lov att skylla på någon annan. Du får stå ditt kast själv.

Tills dess så får jag leva som man lär, så gott jag kan.

Ett namn

Man pressas ibland till bristningsgränsen. Trots att man ofta får höra orden "du är perfekt", så vet man att så är inte fallet. Faktum är att man har gjort sånt som man inte är stolt över. Men trots alla dessa fadäser så anser jag att man ändå kan vara perfekt, tills det där man inte är så stolt över bubblar upp som en rungande örfil. Ja, jag är inte perfekt men jag vet att jag gjort mitt bästa med tanke på vad jag har att jobba med. Sandra är latinamerikanernas ord för "människornas försvarare". Forntida grekers ord för "beskyddare" och hebreisk ord för "hjältinna". Ett irländsk ord som betyder "kraft". Faktum är att alla namn har en bestämd innebörd. Därför är det svårt att välja ett till något som betyder allt för en. Ingen är alltså perfekt, ingen är fulländad och ingen är en mönstergrill.

Så, vad är väl ett namn? Uppenbarligen är det något som innebär makt eller utanförskap. Kan de stämplar vi sätter på folk berätta allt vi behöver veta? Om vi säger "hon är bara ett barn", betyder det då att hon är oskyldig? Om vi kallar någon för "langare av förstörelse", innebär det då att hon är ond? Kommer någon som kallas predikant alltid leva som han lär? Kan en man som stämplas som skurk ha hjältelika egenskaper?

Ett namn kan aldrig förklara vem någon är...

eller vad de är kapabla till.

(dh)

Ensam i mörkret

Makt är en sån sak som de flesta inte tänker på... förrän den försvinner. Oavsett om det gäller politisk makt som många besitter eller en älskares inflytande över en person så vill vi alla ha någon sorts makt i livet, om så bara för att få valmöjligheter.

Ja, utan valmöjlighet, att känna sig fullkomligt maktlös. Det påminner en hel del om att vara ensam i mörkret. 

Den där Astrid Lindgren

Veckan har svept förbi. Jag har varit närvarande på jobbet men hemma har jag låtit känslorna ta över. Jag är så tacksam för att jag har en sån bra man i mitt liv och jag är tacksam att Linnis och Martin vill hitta på saker så att jag får känna glädje. I helgen jobbar jag, sammanlagt tjugo långa timmar på två dagar. Ibland undrar jag hur jag ska orka med alla intensiva timmar men när jag väl är där så släpper allt det och jag uppskattar det jag faktiskt har fått förtroende att jobba med. När känslorna tar över så är det skönt att skapa text av känslorna. Jag har länge haft en vision av att få publicera alster eller barnböcker som bygger på känslor som inte alltid är så omtalat hos barn för att de anses inte ska bli utsatta för dem. Som döden exempelvis. Döden är faktiskt en naturlig gång och borde presenteras för barn istället för en massa hysh hysh. Barn är lika dödliga som vuxna och de kan faktiskt möta döden tidigare än vuxna, så vad är det då för fel att ha presenterat (på ett fint sätt naturligtvis) döden för dem? Astrid Lindgren lyckades ju och det blev en succé. Fler människor borde vara som Astrid, våghalsig, ödmjuk och helt fantastisk!

Jag arbetar just nu med en ny internetsida, en ny blogg som kommer att ha en annan inriktning än livsstil. Även om jag njuter av livsstilskänslan så har jag fått nya ideér och tankar som jag vill försöka göra någonting av. Det enda rätta att göra är att skapa någonting så att man kan arbeta med det. Trots att jag kommer att skapa en annan sida så kommer den här bloggen finnas kvar. Det här namnet delas redan med så många andra och det vill jag fortsätta att göra. 

Kärlek till er alla!

Det förslutna

Allt man kan göra är att gå framåt och skapa nya minnen istället. Kyssa nya människor för att komma över rädslor. Ibland om man har tur, blir de gamla människorna som nya igen. Allt blir tydligt. Man kan tänka sig hur framtiden ser ut. Tills det förslutna hinner ikapp och kockar omkull en.

Jag är ingen ond människa. Jag vet att jag är skurken i din version, men jag är ingen ond människa. Då var jag barn men nu är jag vuxen.

Livet.

När man är ung tror man att man är osårbar. Det är som att vara oövervinnelig. Man har hela livet framför sig och man har stora planer. Stora planer. Man vill hitta sin själsfrände. En person som gör en komplett. Men när man blir äldre inser man att det inte är så lätt. Det är först i slutet av livet man inser att ens planer bara vara planer. När man blickar tillbaka istället för framåt...

... vill man tro att man gjorde det mesta av livet. Man vill tro att man lämnar något bra efter sig. Man vill tro att det ska ha splat någon roll. 

Det mesta i livet är en serie bilder. De åker förbi som städer längs landsvägen. Ibland förtrollas vi av ett ögonblick. Det ögonblicket är mer än en förbipasserande bild. Det här ögonblicket... Varje del av det... Kommer att finnas kvar för evigt. 

Usch!

När jag och min storebror blev avsläppta hemma hos honom efter en dag i Stockholm och Gröna Lund så finner vi en hög med gröna larver och två av de hade kläckts! Mitt innanför ytterdörren låg de intill tröskeln. Där låg de och kröp helt upp och ner. Vi letade efter flera men hittade ingenting, verkligen jättemystiskt. Vi förstår fortfarande inte vart de har kommit ifrån. Jag kollar till hans lägenhet nu när han inte är hemma men jag har (tack gode gud) inte stött på någon mer hög med äckliga larver. Jag är inte den som är rädd för insekter och kryp men den där högen larver var riktig snuskig! Både jag och brorsan har kollat upp vad det kan vara och båda har fått fram att det är likmaskar?! När vi pratade i telefon och kom fram till det så åkte jag iväg till lägenheten för att kolla om det fanns något dött djur i hans förråd som är intill ytterdörren men hittade ingenting. Det här är verkligen skumt. Min teori är att det har kommit in något frö eller dylikt genom fönsterspringan och så har det legat i värmen och vuxit till sig att bli maskar. Vad tror ni, är det här likmaskar och hur kan de ha kommit in? 

En midsommar i bilder

 Jag bjuder på en bildbomb av min midsommarhelg. Lite sent men ändå. Vi firade med hela vår stora härliga familj nere i Skaganäs, strax om Karlsborg vid min morbrors familj sommarställe. Vi åt sillunch vid långbord, hade åttakamp, dansade runt midsommarstången, grillade lax på planka, tände en eldstubbe, spelade lägermusik, barnen uppträdde, vi grillade korv, blev myggbiten och hade kubbturnering. En klassisk svensk midsommar med andra ord. Vi är en modern familj med många underbara människor! Det där med att blod är tjockare än vatten är ingenting för oss, det är människan i sin helhet som avgör. Åtta kampen vann Midsommarblommorna och Leoparderna kom på en hedrande andra plats (morbror och bror som döpt lagen), tipsrundan vann min lillasyster som fick ett pris i slutet av dagen. Det roligaste på hela helgen var grenen stövelkastning då min morbror skulle försöka få iväg sin stövel. Det var allt annat än lyckat men gud så vi andra skrattade, som tur var fick jag lite av det hela på film. Trots att vi var nästan hela familjen så saknade vi mormor och morbror Pola, och jag saknade min Johan som var tvungen att vara hemma för jobb. 

 

  

Inaktivitet i hjärnan och hjäratat

Trots att min aktivitet här inte har varit som den ska på grund av att jag inte har varit som jag ska, så värmer det mig att Ni är så många där ute som håller fast min sida som jag delar med Er. Jag lovar Er att jag kommer att komma igen med fler inlägg. Inte bara för Er skull utan även min egen. Jag mår bra av att få uttrycka mig på mitt sätt utan att behöva anpassa mig till de sociala fack som annars råder. Jag har alltså inte slutat blogga och inte heller lagt ner bloggen. Det har bara blivit en lång, ofrivillig, paus. Tekniken har även spelat in, det är svårt att vara aktiv när jag varken har haft en dator i min närhet eller en telefon som fungerar. I juli får jag förhoppningsvis tillbaka min telefon och datorn fick jag nu i dagarna. 

Jag kommer igen, sakta men säkert. 

Kärlek till Er alla där ute så länge ♥

Inom mig.

Alla minns sagorna vi hörde som barn. Skon passar Askungen, grodan blir en prins, Törnrosa vaknar av kyssen. ”Det var en gång…”, ”Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar”. Sagor är drömmar. Men det är inte sagorna som blir verklighet. Utan berättelserna som börjar med oväder och har ett fruktansvärt slut. Bara mardrömmarna verkar bli sanna.

Den som först sa ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Den borde få så mycket stryk. ”Det var en gång…”. ”… Lyckliga i alla sina dagar”.

Sagorna hör till drömmarnas värld. Sagor blir inte till verklighet. Verkligheten är mycket stormigare. Mycket grumligare. Mycket otäckare. Verkligheten är intressantare än att leva i alla sina dagar.