Inom mig.

Alla minns sagorna vi hörde som barn. Skon passar Askungen, grodan blir en prins, Törnrosa vaknar av kyssen. ”Det var en gång…”, ”Och sen levde de lyckliga i alla sina dagar”. Sagor är drömmar. Men det är inte sagorna som blir verklighet. Utan berättelserna som börjar med oväder och har ett fruktansvärt slut. Bara mardrömmarna verkar bli sanna.

Den som först sa ”så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Den borde få så mycket stryk. ”Det var en gång…”. ”… Lyckliga i alla sina dagar”.

Sagorna hör till drömmarnas värld. Sagor blir inte till verklighet. Verkligheten är mycket stormigare. Mycket grumligare. Mycket otäckare. Verkligheten är intressantare än att leva i alla sina dagar.