Emelie Bröms

Kommande inlägg har min studiekollega Emelie skrivit. En tjej som verkar ha huvudet på skaft och vara så där helt fantastisk inuti. Jag omfamnar hennes ord hon författat och förlikar mig med dem. Hon lyfter fram sanningen. Jag tillägnar det här inlägget henne och hennes ord om framtiden. Hon kan hon, den där fröken Bröms. Enjoy! 

"– Emelie, du är framtiden. Det är du och din generation som måste föra budskapet vidare.

Det känns som att jag befinner mig mitt i en Hollywoodfilm. Jag är hjältinnan som blir tilldelad det mycket speciella uppdraget som ska rädda världen. Men kanske är det så jag borde känna, för vad jag har fått lära mig idag kanske kan rädda världen?

När den amerikanska gästprofessorn uttalar orden tittar hon mig djupt i ögonen och lägger sin hand på min axel. Jag är alldeles förbluffad och djupt berörd, ända in i hjärtat. Aldrig för har jag känt mig så sedd, så viktig. Och denna känsla framkallas av en människa jag hälsade på för inte mer än tio sekunder sedan.

Hon talar om för mig att det är jag och min generation som måste göra skillnaden. Hennes egen har misslyckats. Nu har vi, den kommande, chansen att göra nya hjulspår. Ändra de gamla teorierna och skriva nya. Vi kan använda ordets kraft för att skapa gott, för att överbygga skillnader och stoppa våldet.

När jag går ut ur hörsalen efter en dag i retorikens tecken svävar jag som på moln. Ja det är en av världshistoriens största klyschor, men då jag måste få påpeka att de existerar av en anledning. Ofta är de otroligt bra beskrivningar av de känslor vi faktiskt upplever.

Min energinivå är på topp, vilket inte var vad jag förväntade mig efter sju timmar av föreläsningar. Kanske är detta min första, riktiga intellektuella injektion. Lite som universitetsvärldens svar på heroin, fast i långt mycket mer hälsosam betydelse. Beroendeframkallande är bara förnamnet. Det är min första inblick i en tidigare dold värld. Lite som att få lyfta locket och kika in i Pandoras intellektuella ask, fast slippa alla olyckor. Få en glimt av all den kunskap som finns där mitt framför näsan på oss, bara vi orkar fånga den. Den kan ge oss nya möjligheter och öppna våra ögon.

Jag är inte naiv. Jag förstår att jag inte kan förändra hela världen. Men jag vet vad jag kan förändra: mig själv. Det är där det börjar. Med oss själva. Det kan vara något så simpelt som att faktiskt höja rösten när vi känner oss orättvist behandlade. Speak up!

Andra gånger är kanske tystnaden det viktiga. Att våga lyssna på andra människor och låta dem förklara varför de känner eller tycker som de gör. Vara artig, sympatisk, empatisk, uppmärksam, förstående och känslosam. Vara mänsklig. Det kommer ta oss långt.

Allt detta tar jag med mig ut ur hörsalen. Från professorn som tror på mig och på att jag kan göra skillnad. Att förändra världen är ingen omöjlighet. Men förändringen måste börja någonstans. Varför inte med mig?"