Stort

Nej, jag har inte glömt Er mina bloggläsare. Jag har bara låtit det förra inlägget fått tagit tid att smälta in hos mig, hos Er, min familj och alla andra i min närhet. Jag har mött sådan fin respons av min omgivning efter att ha gjort utlägget, vilket värmer. Det är många som tycker att min mentalitet är klok för min ålder och det är många som anser att jag är stark. Jag tycker det är fint att det finns folk som ser upp till mig och att det finns bekräftelse på att den jag är, det är någonting bra.
Men för mig handlar det också om definition, för vad är stark? I mitt anseende är min mamma stark som trots sin sjukdom tagit hand om oss barn och gett/ger oss en fin uppväxt och en bra barndom. Stark för mig är även att våga vara sig själv och stå upp för det man tycker och känner för. Så mitt svar till Er som anser att jag har och är stark, till Er säger jag tack men jag vill även lägga till att jag inte hade något annat val. Att sluta kämpa var inget alternativ och att göra sig till ett offer, tjaa det är inte min grej. Kort och gott, det Ni anser att jag är stark för har formats för att det inte fanns något annat val. Jag stod upp och kämpade för mig. Och historien slutade väl. Nu släpper vi det och blickar framåt.

Stort tack till alla som visat sitt stöd och sin uppskattning efter uttalandet.

Tack!