Det som gör mig vissen

Nu är det bestämt. Jag har bestämt mig. Didaktiken var det som saknades, och nu är jag mätt. Mätt på Aristoteles, mätt på partes, mätt på hermeneutiken och mätt på retorikens eviga analyserande. Jag ville åt det kommunikativa, och det kommunikativa har jag fått. Min strävan var en examen, och den kommer jag att få. Varför ska jag strävla vidare in i skuldträsket hos CSN på hela 84,000:- när jag kommer att läsa någonting som jag inte är motiverad till? Nej, jag är inte skoltrött för om det var fallet så skulle jag inte fortsätta med mina andra kurser. Så, jag strävar på i fumlande steg mot framtiden. En oviss framtid, men den är iallafall min.