Som Sandra Slingrare

Å herre min gud. Göra crunches i luften utan att nudda golvet är verkligen inte min starka sida. Där fick jag bekräftat att jag behöver lägga ner mer tid på att träna upp magen ytterligare. 

Men utöver det så är Pole Fitness helt klart värt att prova på. Känner mig såld på träningsformen. Efter gårdagens sena pass med Sandra så kan jag nu så där förföriskt ta mig upp på stången och sedan slingra mig ner mot golvet med enbart en hand. Det trodde jag aldrig! Jag trodde mer på att när jag skulle släppa handen som är stödet för att hålla sig uppe så skulle hela jag ramla ihop med en duns i golvet. Men där så hängde jag slingrades runt stången och snurrade mig hela vägen ner. 

Känner ett stort tack till Johan som hjälpt mig och pushat mig med styrketräningen förra året, det har lönat sig! Tack vare att jag lyckades gå ner över 10 kilo förra året så kan jag unna mig det här. Även fast det är mina svärföräldrar som gett mig det här lektionerna så har Pole Fitness varit den belöning jag haft med mig att unna mig efter att ha presterat så grymt på vågen. Det känns riktigt grymt att egoboosta sig själv med det.

Nästa vecka ska jag få lära mig klättra på stången och göra steg uppe där i luften. Spännande...

Mlohkcots blir ju Stockholm!

Vilken prins man har i sitt liv. När jag skulle boka hemresa så skulle det bli väntetid i Stockholm i många timmar för min del. Ingen fara tänkte jag, då kan jag ta en sväng på stan och får tid att njuta av livet. Då kommer Johan med det fina förslaget att vi kan ta en heldag där tillsammans istället. Sagt och gjort så bokade vi tur och retur från Stockholm till Norrland åt herr Nyman och en enkel från Norrland till Stockholm och sen en enkel från Stockholm och hem till unga fröken Persson. 

I storstan bjöd jag på lunch/middag på restaurang. Senare hittade vi en liten Frozen Yogurt Factory där Johan stod för dessert. Helt fantastisk uppfinning det där med Frozen Yogurt förresten, man får leka biträde själv och göra sin egen -jättekul men farligt då det i stundens lek finns tendens till att överskrida det som klassas som "rimlig mängd". Vi provade smakerna ananas, smultron och choklad med geléhallon och strössel som topping. Verkligen supergott även om jag förväntat mig mer smak på chokladen. 

Jag är så förtjust i Stockholms stad. Den är så fin med all dess historia, gamla fasader, stora kyrkor, museum, uteställen, shoppingstråk, alla fikaställen, goda restauranger, teatrar och mycket mer. Jag njuter varje gång jag är där!

Johan och jag hade en fantastisk dag i blåsigt snöväder. Hand i hand gick vi längst de snöblöta gatorna och njöt likt utländska turister. Precis som livet ska vara emellan åt.

Back from my hometown

Äntligen är jag hemma. Visserligen skönt att vara borta och bli ompysslad men den där känslan att man är hemma är oslagbar. Ännu bättre blir det när hansomjagälskarmest kommer hem nästa vecka, alltså han flyttar hem till oss igen. Vilken lycka!

Kvällen har jag ägnat åt att rensa mina tankar och provat några av de skönhetsprodukter jag har fått hemskickat.  En kickass kväll alltså, där jag har huvudrollen. 

Som Sandra Slingrare

Å herregud, jag blev antagen. Antagen = ingen återvändo. 

På måndag blir jag igångkickad i intensiv träningsperiod inom Pole Fitness.

En ny träningsform, en början på en ny era ska ta form.

Jag vet att jag är stark och vig vilket är en fördel att vara inom träningsformen. Och jag ser framför mig hur jag, som en blandning mellan en graciös svan och en coyote ugly snitsigt tar mig upp på stången, slingrar mig ett par varv och glider sen sensuellt ner för stången.

I verkligheten vet jag hur obekväm jag kommer känna mig i de där hotpantsen, tillika trosor (som säkert kommer skära in i rumpan både en och två gånger) och iklädd endast en minimal topp. Hur jag kommer jämföra min kurviga kropp, där magen generöst visar att både en och två chokladkakor för mycket har ätits under julledigheten, med tränarens kropp som säkert kommer se ut som Megan Fox. Och OM jag tar mig upp för den där stången så kommer jag garanterat komma ner lika fort, och inte tror jag att det blir med fötterna först.

Men egentligen, vad gör det här om hundra år? 

Det är ju en träningsform jag länge velat träna så nu kör vi. Friskt vågat är hälften vunnet.
Det är dags för mig att slingra mig runt stången. 

Bildkälla

Hockeyfrun godkänner

Skjusat upp svärfar, tillika materialförvaltare, till ishallen nu.
Ishallens omklädningsrum är nyrenoverade och Johan var ivrig med att få visa hur snyggt det blivit.
Se så snygg och nöjd han ser ut.
Tycker att planlösningen är riktigt bra med en målvaktsö att byta om på för målvakterna, liksom ihåliga bänkar för alla spelare. Även förrummet och duschen var riktigt 

snyggt och fräscht. Klart godkänt!
Kul att få kliva in bakom kulisserna igen, det är allt för länge sen nu. 

 

Smärtans edorfiner

Denna ständiga smärta, och livet bjuder alltid på mer.
När den tar över själen så är det riktigt skönt att träningen finns. 

Edorfiner, kroppens egna medicin mot smärta behövs när man är som mest nere. 

Tänk vad fantastiskt det är att kunna tanka sig själv med lite av livets alla godbitar.

Jag ger smärtan en rejäl match, och blir belönad tusen gånger om.

Likt ett barn på julafton som är upprymd och glad, är jag efter ett träningspass. 

Earn It Live It!

En kopp kaffe, en mördare och unga fröken Horn

Hur var det nu då? Jo just det, små mörka moln som kommer ikapp och krossar symboliken.

Eller var det verkligen så? Likt en disksvamp suger upp vatten så försöker jag suga upp allting som sker runt omkring mig nu. Stoppa blodflöden och reparera rinnande kranar. Men så kommer jag på mig själv att jag är varken doktor eller rörmokare -och jag hatar att diska! 

Istället försöker jag släppa allt. Vara så där bortdomnad som man är i halva munnen och kinden efter en tandläkarbedövning. Så jag brygger en kopp kaffe, slänger upp fötterna på bordet och sätter på ett Criminal Minds avsnitt istället. Försöker att inte påminna mig om alla blödande sår som behöver plåstras om eller de rinnande kranarna som behövs skruvas åt.

Jag verkligen försöker att inte tänka, utan bara slappna av men tankarna har bestämt sig och helt plötsligt känns det som att jag inte har makt att påverka mina egna handlingar. Istället ställer jag ifrån mig kaffemuggen och googlar på dödsstatistiken över kaffeintag. Jag läser: "Dödsfall efter överdosering av koffein". Jaha, har jag överdoserat nu och kommer gå en säker död till mötes? Jag menar för en tjej som inte dricker kaffe annars och helt plötsligt har dragit i sig en halv kopp, så borde det tekniskt sätt vara en överdosering. Eller hur? 

Vidare under FBI agentens korsförhör med den misstänkte mördaren så får den misstänkte hjärtstopp, bara sådär så förlorar hans hjärta pumpförmågan så att blodtillförseln till kroppen avstannar, och senare dör han på sjukhus. Mitt under denna hysteri med hjärtstopp och ambulans så kommer jag på mig själv att jag dricker ju inte kaffe, jag brukar inte ha fötterna på bordet hemma hos någon annan, och jag kollar absolut inte på Criminal Minds ensam! Stoppa pressarna.

Jag snörar på mig mina aprikosrosa gympadojor och tar på mig min marinblåa dunjacka, sätter på mig mina röda hörlurar och börjar gå. Frosten klär asfalten vit och jag bildar små vita rökmoln med min andning. Efter glädjande toner av Engmans Kapell, Adele och Beyoncé så kommer hon, unga fröken Melissa Horn. I början visserligen glada toner om hur hon ser hur ljusen tänts i parken vid Kungholmens hamn, men sen. Hon ser sig i spegeln med ögon röda av gråt och vidare att hennes lillebror blir aldrig mera ung och aldrig mera fri för att han kommer att förbli sexton år... Där igen. Om hur livet plötsligt kan få en annan vändning en den som egentligen skulle vara, som att vända på en hand. 

Så där går jag på den frostiga och vita asfalten, tjuvröker den kalla luften och slåss med tankarna om att inte tänka. Tillslut inser jag att det är bara låta tankarna få komma för att de bara då de kan försvinna. Så med döden som släptåg så går jag vidare i det kyliga landskapet.