Att en svart gummibit, 12 par skridskor, fyra farbröder i randig tröja kan förvandla en familj till galenskap är för mig en gåta - JVM Final 2013

Så är den här igen. Finalen i JVM och vi, Sverige är en av de två lagen som har en plats i den. Vi är många som korsar våra blågula fingrar i hopp om att när den tredje perioden är till ända runt klockan nio ikväll så är våra småkronor guldmedaljörer tillsammans med hela svenska folket. 

Vissa personer, vissa saker, vissa formler är menade att finna varandra. Ett juniorvärldsmästerskap är ett sådan sak. Alla som är hockeyfantaster på heltid får stor uppbackning då befolkningen i vårt avlånga land blir oerhörda patriotiska hockeysupportrar som kan göra allt  i sin makt för att byta bort jobbpass, vara barnfri eller slippa åka och hälsa på svärfamiljen just den här speciella kvällen. Vi är många som istället målar våra ansikten blåa och gula, drar på oss de blågula perukerna med vikingahjälm och till sist trär på oss en matchtröja. Allt för att kriga vårt lag till vinst via tv-soffan, puben, jobbet eller på plats i arenan. 

De senaste mästerskapen har vi ingått i någon form av allians med det röd vita Kanada, som precis blivit snuvad på bronsmedaljen igen. Någonting som började i ren protest för att psyka det dåvarande Ryska laget som då placerade Kanada i en bronsmatch istället för en guldmatch har fortsatt till någon form av sportslig vänskap. Under det här mästerskapet har vi hört Kanadensiska supportrar stämt in hos de svenska supportrarna och frasen "Let's go Sweden" har i vissa stunder fått Malmö Arenas tak att lyfta.

Våra svenska spelare på andra sidan Atlanten skickar hälsningar till sina efterträdare, en äldre förbundskapten önskar en ny lycka till. Vi har en rafflande, nordisk, final som väntar om några timmar. Vi har en svensk sammansvetsad trupp där många spelare kan varandra innan och utantill. Kanske är det för att elva spelare tidigare visat sina superkrafter i ett JVM mästerskap, kanske inte. Det i sig kan ses som en gåta och vad dom gjorde innan dom lyckades erövra match efter match tillsammans kan ses som ett smärre mysterium men vem ältar i det förflutna när dom tillsammans ska skapa en framtid som innehåller både guldmedaljer, en pokal, skumpa och en massa hyllningar.
Sida vid sida är våra tappra småkronor säkrast, bäst och helt enkelt oslagbara.
Juniorkronorna tar hem guldet.

Under JVM 2012 så blev lägenheten snabbt överhettad och familjen var galen när Mika Zibanejad fick in pucken i mål och gav oss Sveriges andra guld genom tiderna. Att en svart gummibit, 12 par skridskor, fyra farbröder i randig tröja kan förvandla en familj och en hel nation till galenskap är för mig en gåta. Hoppas att kvällen bjuder på ett lika stort lyckorus som vid vinsten 2012 men att vi inte blir lika överhettade.

Företagande

Det är lunchdags och jag har tagit en paus från mitt arbete och sitter istället och lägger en grund för Johans kommande företag. Vi är ett perfekt team för hans framtidsdröm då jag har utbildning inom projektledning och kommunikation liksom Johan utbildning och en anställning inom träningens värld. Förhoppningsvis kan vi sätta bollen i rullning snart.

Ni kan följa Johan på Instagram @nymantraining för mer inspiration kring träning.

Update!

"Hundraåringen" som jag såg igår var en helt okej film. Skruvad till max och drev tesen "ingenting är omöjligt" till det yttersta. Jag hade förväntat mig mer av filmen i sin helhet och kan där känna mig lite snuvad. Jag tycker dock att Gustavsson lyckas riktigt bra i sin karaktär som gamla Allan Svensson, liksom Iwar Wiklander och David Wiberg lyckades som Julius och Benny. Jag är ett stort fan av Mia Skäringer och det gör väl att jag inte finner något ont om hennes tolkning av kvinnan Gunilla. 

Överlag är filmen väldigt mycket Felix Herngren och filmen som är så omtalad är en helt okej komedi, underhållande. Varken mer eller mindre.

Det blev vått där nere.

Ute på ett cardiopass med Johan. Jag tänkte att det skulle vara torra marker i stan nu efter några dagar utan regn och snö men icke. I höjd med vikingagravarna så såg jag is och snön som låg kvar och insåg att nu gäller det att parera rätt för att inte blötlägga fötterna allt för mycket. Efter lite sicksackande så intog vi asfalten med någorlunda torra fötter och tar oss nu vidare de två kilometerna hem till svärföräldrarna där våta strumpor ska bytas ut till torra. 

Jag kan tycka att det är skönt att utöva cardio i regnväder men jag avskyr när resten av kroppen är torr och fötterna sipprar så där ocharmigt i ett par blöta skor.

Guldbaggen

Så har årets Guldbaggens nomineringar publicerats. Det är fantastiskt hur många nomineringar filmen "Monica Z" och Anna Odells "Återträffen" lyckas få. 

Det är lite skrämmande hur filmvärlden har gått till att blivit så tävlingsinriktad, att skådespelare, författare, regissörer tävlar i prestation och resultat. Visst är det en bransch där man kan behöva slå sig fram för att lyckas men en filmproduktion som inte samarbetat med större produktionsbolag behöver inte per automatik vara sämre för det. Jag vet en handfulla makalösa filmskapare som gjort liknande verk men i mindre tappning och som slår större produktioner med hästlängder. 

Jag hoppas att bästa film går till Monica Z (jag har inte sett den mer än  ett urval scener, men jag har en bra känsla över den produktionen). Bästa regi känns det som att Anna Odell kommer att ta hem liksom även bästa kvinnliga huvudroll (men som jag hoppas att Edda Magnason får). Bästa manliga huvudroll blir svår, Matias Varela har jobbat bra och hårt och snubblat på mållinjen förut. Han är en som jag gillar att se på vita duken men Mikael Persbrandts insats som Hasse i filmen "mig äger ingen" är omtalad, liksom kritikerrosade Robert Gustafsson som Allan Karlsson i "Hundraåringen". Det är svårt att förutspå vem det blir så jag säger bara "må bäste man vinna". Vidare hoppas jag att Sverrir Gudnason tar hem priset för bästa manliga biroll, att Anna Odell eller Cilla Jackert tar hem pris för bästa manuskript. "Ömheten" borde få pris för bästa foto, Kicki Ilander för bästa kostym (Moniza Z) och Eva Von Bahr och Love Larson borde får pris för bästa mask/smink (Hundraåringen). Klicka här för att läsa mer om Guldbaggen och de nominerade. 

Hur som helst så kommer jag den 20 januari sitta bänkad för att få följa med i skapandets värld för en kväll, och som varje år kommer jag med säkerhet säga ungefär lika många gånger som någon går upp för att hålla sitt tacktal att "där kommer jag att stå en dag". Kan tyckas vara kaxigt, överdrivet och en aning höga förhoppningar kanske men så måste man sikta högt för att nå stjärnorna. 

Hundraåringen

Ikväll tar jag med mig Linnis och svärmor på den lokala biografen för att se Felix Herngrens "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", och jag har stora förväntningar. Johan fick boken för några år sen i 23 års present men boken har förblivit oläst av oss båda och till slut så skänktes den bort. Jag har förstått att boken är värd att läsa så här i efterhand så filmen kanske får mig att ändra åsikt till att läsa boken. Generellt tycker jag att man blir så besviken om man läser en bok som sedan filmdramitiseras då så mycket skalas bort. Dock så har filmen fått blandad kritik hitills och vad jag förstått så är det en film som man antingen hatar eller älskar. Jag tror att jag faller inom ramen för det sistnämnda då jag gillar Herr Herngrens regi men det återstår att se.

Vårt Nyårsfirande

God kväll på Er!

Igår var det nyårsafton, ett nytt år skulle ta vid där ett annat tog slut.

Efter att ha ställt in planer, tackat ja till event så slutade vår nyårsafton till slut i en halvimproviserad anda med god mat i ett fantastiskt sällskap. Vi hade ett mysigt firande där vi åtta personer tillsammans gjorde mat och skapade dessert i köket. Det var halvtrångt, smått kaotiskt men med mycket skratt så går det mesta! Det var jag och Johans bror som överlag satte ihop menyn (med viss hjälp av min far, tack pappa). Vi körde på en tvårätters som bestod av:

Varmrätt:

Oxfilé, duchessemos och kantarellsås med tillhörande

smörslungad sparris och karamelliserade morötter

Efterrätt:

Vaniljbomb med bär och hemmagjord chokladsås

Johans bror lyckades riktigt bra med kantarellsåsen och utöver efterrätten så stod jag för duchessemosreceptet och tillagningen av de karamelliserade morötterna (ett riktigt gott tillbehör, rekommenderas). Jag som annars inte äter svamp eller morötter åt mer än väl av det tillagade, det skapade fantastiska aromer och smaker tillsammans med det andra på tallriken.

Maten blev en succé och efteråt så hamnade vi alla i någon form av matkoma vilket gjorde att nyårsklassikern "Grevinnan och Betjänten" kom väl till pass! Om jag inte fick det bästa bordssällskapet till maten så fick jag det i soffan, nämligen fantastiska Lea, 2 år, som högt och hjärtvänligt skrattade åt betjäntens snubblande. Hon är en riktigt guldklimp som ligger mig varmt om hjärtat. 

Vid tolvslaget så öppnade halva sällskapet bubblet, jag avstod då jag under kvällen svalde en bordsdekorationsstjärna av misstag som skar i halsen och bröstet.

Vi myste alla under den färgade himlen med skålar och kramar (alla fick en puss av mig eftersom jag tror på att det ger lycka kommande året). Den bästa kyssen var den Johan gav mig vid tolvslaget. Vilket lyckorus som for i mig där jag stod med så fina vänner, kärlek och glädje. Bättre nyårsfirande kunde jag inte få.