Frustration!!

Telefonen var lagad enligt ordern. Skönt tänkte jag och bytte tillbaka till min kära Samsung från min gamla Iphone. Jag tog ur simkortet från Iphonen för att sätta i det i Samsungen, jag startade telefonen och den lägger av. Jag blir galen! Jag har ju åkt in till butiken för att få den fixat och den är fixat enligt dem men ändå så är det samma problem. Suck, jag har fått byta tillbaka till Iphonen och jag vet inte hur jag ska göra med Samsungen. Det är mycket som blir lidande på grund av att jag inte har min telefon. Förvisso världsliga saker men ändå. Jag vill kunna ha min mejl tillgänglig mobilt, jag vill kunna hänga på instagram och tradera och så vidare. Istället är jag fast med telefonboken och meddelandefunktionerna. Jippi, tillbaka till 90-talet. 

Det jobbiga är att jag ändå får stå och betala på telefonen fast den inte fungerar. När jag kontaktade kundtjänsten så sa de att om inte telefonen blivit lagad efter tre olika inlämningar så får man en ny och då är Samsung Galaxy S2 utbytt så istället får man en S3:a. Inte för att vara den som är otacksam men jag vill gärna ha en S2:a. Jag trivs med den och är nöjd med dess funktioner, den är i lagom storlek och har en snygg design. Vidare så sa de att jag ordentligt skulle beskriva problemet för de i butiken som jag gjort för kundtjänsten över telefon. Men hallå, sa jag det är väl klart att jag har gjort det. Jag har beskrivit in i minsta detalj för dem i butiken. Jag erhåller en examen kommunikation så att jag vet hur man ska förmedla olika kommunikativa saker. Tydligen gjorde jag inte mitt bästa för han som tog emot telefonen hade enligt kundtjänsten skrivit i reparationsordern "telefonen stänger av sig och beter sig konstigt". Jaha, kände jag när de berättade det för mig. Var det det han orkade skriva ner av allt det som jag berättade om som är fel med telefonen. Vad skriver han nästa gång om jag lämnar in den? Är det ens någon ide? Och inte hade de någon lånetelefon att erbjuda heller...

För att komma tillbaka till lagningsproceduren så finns det, som skrivet, möjlighet att lämna in den igen men hittar de ingenting så får jag ett kostnadsförslag för att laga telefonen. Och får jag ett kostnadsförslag så innebär det inte att min försäkring, som jag står och betalar för, inte gäller. Den som de sa skulle täcka allt när jag tecknade den. Jag läste igenom pappren ordentligt innan jag skrev på något och ifrågasatte några punkter som försäljaren pratade sig till mitt förtroende och jag skrev på. Dumt så här i efterhand men nu vet jag att en extra försäkring inte är värt att ha. 

Så nu är jag här i ingenmansland och står mellan tre val. Ett är att lämna in telefonen på lagning och  vänta på kostnadsförslaget och hoppas på att den verkligen blir fixad. Två är att köpa ut mitt abonnemang på ett par tusenlappar (jag ska ändå byta operatör från de jag har efter mitt abonnemang går ut), eller tre att fortsätta abonnemanget men att inte använda telefonen så att kostnaderna hamnar på minsta möjliga och under tiden teckna ett nytt abbonemang och använda men att frysa det så att jag inte börjar betala på det förrns om sex månader.
Vad ska man göra? Jag är så less på telefoner. Tacka vet jag när man hade de där kontanttelefonerna och världen var lite mindre mobil.  

Hjälp mig!

Stort storkok och kap.

Det är fortfarande tomt och tyst här hemma. Johan kommer inte hem förrns imorgon kväll men det går ingen nöd på mig. Mina dagar flyter på som de ska. Igår så fick jag äntligen ordning här hemma då jag storstädande hela lägenheten med att damma, dammsuga och torka golv. Jag byte även gardiner och sängkläder, organiserade papper och skrubbade badrummet. Så nu doftar det ljuvligt här hemma! 

I morse tog jag sovmorgon. Halv tio ringde Johan och väckte mig för att du skulle han iväg och kära sina sista tester på hans deltagare i hans träningsstudie. Det var oerhört skönt med sovmorgon, speciellt eftersom att jag inte la mig förrns halv ett igår natt. Jag kollade på ett romantisk drama som tv3 sände. The Romantics hette den visst. En film som Katie Holmes varit med och producerat och det talade väl för sin sak. Det var två timmars bortkastad tid. Nog för att Katie Holmes ser bra ut och hon kan verkligen agera men någon producent eller regissör, det är hon då inte i min mening.

Tidigare så var jag på loppis och jag fyndade lite till sommargarderoben, så nu har jag både gjort miljön och min plånbok en stor tjänst. Jag fick med mig en randig Lönnebergaskjorta, ett grönt linne i satin och bomull, en randig stickad tröja, en klänning med 60-tals inspirerat mönster samt ett par nya sovtights. Allt detta gick på 70:-, det mina vänner kallar jag för kap! Efter loppisen tog jag mig en sväng förbi ÖB, här bortanför oss och köpte de där dricksglasen som jag spanat på länge. Nio kronor styck skulle det gå på men när jag betalade så gick de in för fem kronor styck. Ännu mer kap!

Nyss har jag gjort storkok. Fullkornspennor och svärmors nyttiga kycklinggryta med broccoli och majs. Den är hur god som helst! 18 matlådor fick jag ihop som jag ska försöka stuva in i frysen om en stund. De ska bara få kallna först.

Nu ska jag ta tag i projektledningen, den har lidit länge nog nu. 

Kram på er! 

Familjeflytt ♥

Nu har det gått ett par månader. Två för att vara exakt. Min mamma och mina småsyskon valde, efter mycket övervägande, att packa flyttkartongerna för att bege sig till ett nytt hus i ett nytt landskap. Ett nytt boende. En nytt liv. De har skapat en ny milstolpe i deras liv.

Det krävs mod att bryta sin trygga vardag. De har lämnat sin trygga famn för att flytta till en ny by och skapa nya minnen. Jag kan tänka mig att det kan riva upp stora sår i hjärtat att bryta sin trygghet och flytta ifrån byn där man har vuxit upp. Byn där man känner till varje grässtrå och varje sandkorn. Jag förstår hur jobbigt det kan vara att klippa det naturliga bandet till Kilafors och Hälsingland, för jag har också gjort det. Kilafors är den plats där min uppväxt och trygghet har varit. Och det är den plats man saknar som allra mest ibland. Asfalt och stadsliv är ingenting om man jämför med lugnet som finns i en pittoresk liten norrländsk by med djupa dalar och höga berg.

Jag förstår även att det är tufft att flytta ifrån de två sista familjemedlemmarna som väljer att bo kvar. Det är allt annat än lätt! Det positiva är det som man får. Nya relationer, nya bekantskaper, nya känslor.

Jag finner det positivt och jag hoppas även att de andra två vågar bryta sin trygghet och vill flytta ner till oss som tagit oss hit. Då kan vi hitta på saker mitt i vardagen, allihopa, tillsammans! Shoppa, biobesök, gå på kondis. Hur ofta vi vill och hur mycket vi vill.

Allt kan hända när man vågar att gå framåt och skapa nya minnen.

Jag hälsar mamma och mina småsyskon välkommen till det stora gula huset i deras nya by. Mamma, du är så modig som så sent i livet vågar bryta upp och tro på något nytt. Emeli och Isac, jag finner er som stora inspirationer och drivkrafter som vågar hitta nya kompisar och komma till en ny skola. Det mina syskon, det är modigt det! 

Min modiga lilla familj. ♥

Det är ingen slump att fågelskrämmor alltid är gubbar...

En tänkare utan dess like, det är vad jag är. En slags tankemissbrukare. Det låter kanske hårt men det är ett faktum då mina tankar jämt snurrar. Jag tänker på framtiden, karriären, familjen, relationer, samhället, debatter och mycket mera! Vissa saker är helt onödiga att lägga energi på men jag gör det ändå. Man kan fråga sig om det är positivt eller negativt men faktum är att man är som man är och det är någonting fint. Det är någon mening med allt som sker och allt som är. 

Ikväll så är jag ensam hemma medans Johan är på jobbet (jag är fortfarande galet stolt att han kan titulera sig som PT). Såklart så har jag tänkt mycket och skrivit en hel del (för att det är så jag få avlastning i mitt tänkande). Ikväll så har tankarna gått åt det mer onödiga hållet då jag har försökt att besvara barnfamiljens stora gåtor. Som familjemedlem i en barnfamilj så vet jag att vardagen kan vara smått kaotiskt och livet innebär ofta att saker går sönder, att det blir lättlagat mat till lunch för att tiden inte räcker till och man blir frustrerad när det plötsligt blir livat bak i sättet i bilen när man nyss haft fridfullt bildisco. Det fick mig att fundera på; varför köper man korv i tiopack och bröd i åttapack? Varför sänker man ljudet i bilstereon när man inte hittar? Varför fastnar inte superlimmet inne i tuben? Eftersom att en i vår familj läspar lite lätt så har det även fått mig att fundera över varför finns bokstaven S i ordet läspa? Jag menar de borde ju ändå vara de som använder det ordet mest. Att som läspare säga "jag läspar" eller "jag är en läspare" så märker man verkligen ut sig att man inte kan uttala bokstaven S korrekt. Märkligt i min mening. Det borde finnas ett annat ord. 

Ikväll så har livets stora (och mest onödiga) frågeställning även sett ut så här; varför finns det inte kattmat som smakar råtta? Om man kväver en smurf, vilken färg får den då? Varför tar det längre tid för vattnet att koka upp om man står bredvid? Hur ska man veta om det är fel i ordboken? Varför finns det lås på byggnader som ska vara öppna dygnet runt? Vem testar hund och kattmaten så att tillverkaren kan skriva "ny och bättre smak" på burkarna?

Har ni några svar som kan hjälpa mig i kvällens grubblande så dela gärna med er. 

Kram på er där ute! 

Det här med Boork och hockey VM

För dom som känner mig vet att jag är en tjej som gillar sport överlag. Som mindre var jag framgångsrik i friidrottens gren 60 meter samt längshopp. Inte för att skryta men jag har aldrig missat en pallplats när jag ställt upp i tävlingar och oftast har hag tagit hem guldet eller silvret. Jag tyckte verkligen om den sporten och hade jag inte varit med om olyckan som gjorde att min kropp förstördes och var tvungen att rehabilitera upp sig så vet jag att jag varit i landslaget nu, för den viljan hade jag! Viljan blandat med talangen tror jag hade tagit mig dit. Eller det vet jag att den hade. Istället för en karriär inom sportens värld så blev det skador och slut på sporten. Efter några år hittade jag dans som en sysselsättning och senare även teater. Jag har känt glädje över när jag har fått utföra både dansen och teatern och det är någonting som jag länge trott att jag vill fortsätta med men jag har aldrig känt den där tillfredsställelsen som när man satte ett nytt person bästa i längdhoppsgropen eller som när man blev klockan med en hundradel mindre. Så trots min estetiska bana så är det sporten och träning som är det som tillfredsställer mig allra mest.  

Nu är vårmånaden maj här och med den hockey VM. Ishockey är verkligen en sport som ligger mig varmt om hjärtat. Jag kommer ihåg första gången pappa tog med mig på en hockeymatch. Det var i Timrås gamla arena och vi stod i klacken. Han köpte mig en Timråhalsduk och jag stod med den hängandes över mina axlar och bara njöt. Njöt av isens kyla som spred sig när spelarna frenetiskt jagade pucken, njöt av skriken och ropen från han som hetsade igång alla andra i publiken, njöt av den höga musiken som sattes igång när det blev mål. Jag stod där med min halsduk över axlarna och tänkte att där nere på isen skulle man vilja vara och briljera. Efter den matchen är det Timrå som legat mig varmt om hjärtat då det var dem, där och då, som fick mig att förstå att hockey är något speciellt. Sen blev det som det blev. Det var brorsan som fick följa med olika sällskap till Gävle för att se på hockeymatch. Jag blev lite sopad under mattan också, för vad jag tror, mitt kön. Det var inte alla gånger som man blev tillfrågad medan det var en självklarhet att fråga brorsan. I och för sig kan jag inte skylla skulden på någon annan eftersom att jag inte direkt visade öppet att jag tyckte hockey var en spännande sport.

Idag tycker jag att det är skamligt att samhället inte kommit längre i sportens värld angående damer och sport. Vad är det för trams om att tjejer i hockey inte får tacklas? Jag blir även upprörd att Svenska ishockeyförbundet i tidig ålder väljer att klassa tjejer som något annorlunda jämfört med killar. På deras hemsida heter det "team 98", "team 99", "team 00", och "team tjejer". Hallå, vad är det? Varje gång när jag har fört matchprotokoll åt ett division 2 lag så blir jag alltid lika upprörd över att det fortsätter med denna särbehandling angående könet. Ja, det är skillnad på fysiken hos män och kvinnor men om samhället konstant ska se ner på kvinnorna och deras idrottande hur ska de då kunna utvecklas?

Nu är det som sagt maj och hockey VM för herrar. Nog för att ett VM är roligt att kolla på men att Leif Boork ständigt blir kallad för "expert" av övriga kommentatorer och programledare gör att jag vill kräkas på VM. Boork är en riktig pessimist i mina ögon som inte annat gör än att kommer med negativa inslag. Det är tråkiga kommentarer och elaka pikar hela tiden. Surgubbe! I förra årets SM-final var han hemsk. Där kunde man verkligen höra hur han tog ut sin frustration över att han var tvungen att lämna Brynäs 2007 för att sedan komma tillbaka och hjälpa de från kvalserien. Ett annat stort minus är att det är TV4 som har hand om matcherna. Reklam, reklam och reklam. Man får inte ta del av allt mellansnack och eftersnack plus att de väljer att lägga många matcher på deras andra kanal som inte alla har. Nej, tacka vet jag när SVT har hand om VM!

G som i glädje

Jag blir så glad. Bloggportalen informerade mig just om att de har fått höja siffrorna i min besöksstatistik, igen! Det är helt galet och jag blir så glad, så rörd. Tänk att ni är många ute där som tycker om det jag skriver, vad jag gör. Jag blir så glad. Det kanske många som tycker att det är en simpel sak att känna glädje över men jag känner mig hedrad över att det är många som vill läsa om mig, min vardag, mina intressen... Känner mig hedrad över att få känna mig uppskattad. Jag känner mig privilegiad över att ha fått många läsare som tycker om det jag gör.
Glädje är ordet. ♥

Tillfälligt avbrott...

Min telefon har gått sönder. Eller sönder och sönder, det är troligtvis en mjukvara i telefonen som måste uppdateras. Det gör att jag inte har någon telefon och att jag inte kan blogga så ofta som jag vill. Man är ju så mobil med mobilen! Nu gillar jag bättre att blogga via datorn men det blir också tråkigt då jag inte kan bjuda på bilder om hur min vardag ser ut. Jag tycker bilder i en blogg ser mycket trevligare ut. Jag väntar tålmodigt på min telefon men under tiden så kan inläggen komma lite glesare då jag inte alltid har tiden att sitta vid datorn.

Vi klarade vår valborg utan regn. Innan vi åt mat blev det verkligen nattsvart på himlen och det haglade som adrig förr! När vi dock satt utanför slottet så var det uppbehåll och himlen var ljus. Vi köpte godisremmar, bredde ut filtar och njöt av kasen samt studentsångarna. Vi satt på en solbänk längst fram vilket gjorde att kom precis under fyrverkerierna när de firades iväg. Det var som att sitta i Cosmonovas biosalong när fyrverkerierna kom ner emot oss, helt magiskt! Jag har både bilder och film på hela kalaset som jag kommer att dela med mig av så fort jag får tillbaka min telefon!

Igår så var vi på äventyrsbad med min lillebror. Det är helt otroligt vad barnslig man kan bli av rutschkanor, vågor, forsar och undervattensakvarium! Jag tror det är till ens fördel att ha barnasinnet kvar när man har barn. Det gör att man leker med barnet istället för att observera och anamma barnet. Självklart är det viktigt att ha koll på barnen även fast man leker med dem och som vuxen tycker jag att man har det. Barn ska självklart kunna leka själva också utan att någon vuxen ständigt måste vara med men alla barn är olika och det tar olika lång tid för dem att kanske känna sig trygga i sig själva och att de kan leka själva. Det är nog en balansgång det där, där mycket spelar in. Barnets jag och personlighet, föräldrarna, syskonen, miljöer med mera. Alla är olika och klarar sig olika och så måste det också få vara.

Nu ska iväg till gammelbyn Wadköping med min lillebror som har sovit över inatt. Vi ska ta årets första mjukglass. Glasspremiär idag alltså. Har ni tagit er första glass för i vår?