Äntligen

Idag kom paketet med filmen jag är med i. Äntligen!

Den hysteriska patienten

Klockan är 10.00 och en halvtimme sent rullas jag ner mot plastikoperationsavdelningen för operation. Det är inga tuttar som ska förstoras eller någon mage som ska fettreduceras, nej här ska det klippas tårkanaler! Mina tårkanaler var för trånga för att kunna ta hand om vätskan ögonen producerar. Jag behövde vara vaken under ingreppet så efter att ha undersökts av doktorn fick jag en hutt för att lugna mina nerver. "Patient psyke svagt/nervöst inför operation" kunde jag utläsa i sköterskans anteckningar. Jaha tänkte jag, SuperSandra har alltså fått ett försvagat psyke för att kunna vara SuperSandra inför denna operation. 

Eftersom att jag opererat mina ögon ett par tillfällen tidigare så vet jag att operationen är nästintill olidlig eftersom att man behöver vara just vaken. Vid min första operation var läkaren tvungen att bryta för att hämta in en till sköterska som jag fick hålla i handen och som lugnade mig. Stackars söta sextioåriga sköterska, helt omedveten om vad hon ropades in på. Hon måste ha klämskadat sin hand under den operationen. Vid min andra operation så sa de åt mig att ta mig mig någon som kunde lugna mig. Nu brukar inte jag vara en omöjlig och hysterisk person men att få ett uppspänt öga i en båge och ha operationsinstrument arbetandes i ögat samtidigt som man kollar in i en operationslampa och har huvudet under en duk är smått klaustrofobiskt och panikartat. 

Strax innan jag ska rullas ner så säger sköterskan att det inte tillåts att ha någon med sig i operationen. Jag tror hon utläste chocken i mig och jag gav en panikartad respons "lycka till att operera mig" och så förklarade jag mina tidigare erfarenheter. "Oj" fick jag till svar och jag kände att rollerna var ombytta. Nu var det sköterskan som insåg vilken arbetssituation hon skulle gå till mötes om inte den smått hysteriska patienten fick ha någon som kunde lugna henne. Hon kollade direkt med doktorn och mitt sällskap fick hoppa i operationskläder och sitta med under operation för att hålla min hand och mitt ben. 

En halvtimme efter att jag rullas ner för ingreppet så är jag klar. Jag fick saft när jag kom upp till ögonavdelningen, inte för att fira det lyckade ingreppet- nej utan för att jag höll på att ställa till med cirkus bakom operationsläkaren. Vad som hände spar jag till oss som var där men komiskt var det och jag belönades med saft.

Idag ser jag ut som Frankenstein monster själv. Blå och svullen runt ögonen som ständigt är fylld med kletig salva. I värsta fall får jag gå ut med en pappåse på huvudet, det är ju vinter och du brukar man generellt vara påpälsad så det är nog ingen som märker något.

Plastikoperationsavdelningen

Idag är jag mör. Sovit ruset av mig i tre och en halv timme nu på eftermiddagen efter dagens operation. Jag berättar mer imorgon.

Linnis Plingis Ninnis Flingis Tingis

Idag saknar jag Linnis extra mycket. Tänk om hon kunde bo här då hade vi kunnat dricka rödtjut varje fredag med herr Morberg och fika upp allt vi äger och har. Tur jag har henne i hjärtat- och som bakgrund på låsskärmen, för då får jag se hennes fina ansikte som påminner om våra galenskaper varje dag. Linnis, tillsammans är vi en orkan. ♥

Tjänstgöring

Okej. Jag har gjort maten, liksom fyra matlådor åt min man som jobbar dubbla 12 timmars pass. Mina fötter värker och jag undrar vem som anmäler sig till tjänstgöring i köket? Diskmaskin finns så det är till att skölja ur, plocka i, trycka på startknappen, vänta och sen plocka ur. Det klarar du väl? Själv har jag har checkat ut redan efter att ha kokat mat ala Morberg. Ibland får man till det alltså, märks att man har kockblod i ådrorna!

Kaboooom!

Stäng ögonen och håll för dom hårt om du inte tål skryt för nu kommer det...

Om jag ändå visste för någon månad sen hur mitt liv skulle sett ut idag så skulle jag ha slängt iväg spaden och aldrig börjat gräva och klättra ner i den där gropen som jag började göra. Men nu gjorde jag det valet och det står jag för. Jag får en välförtjänt uppförsbacke istället för att få åka rutschkana nedför. Livet blir bättre. Idag tillexempel så ringde en tredje arbetsgivare och ville anställa mig. Från att ha slitit av stora tussar hår från min skalp i ren frustration till att ha fått tacka nej. En arbetsgivare har till och med ringt och tjatat på att de vill ha mig. Japp, jag skryter nu. Högt och ljudligt dessutom. Jag känner mig superwomen. För att få bekräftelse på att man är önskvärd och eftertraktad på arbetsmarknaden efter att ha känt sig totalt värdelöst är jäkligt skönt. Från noll till hundra på en sekund känns det som.

Så här går jag en helt vanlig måndageftermiddag och drar dammvippan efter tavelramarna, bara för att jag kan och för att jag är så uppumpad på lycka och rejält egoboostad. Efter regn kommer sol som jag brukar säga.

Rapport om Melodifestivalen

För att delge tankar om gårdagens festival:

1. Jag uppskattar Yohios androgyna läggning men det ursäktar inte hans frisyr och det fakta att han sjöng falskt. En tvångsklippning och sånglektioner är vad jag skulle vilja ge honom, samt uppmaningen: Sluta spela svår! 

2. Mahan Moin hade helt klart det mest genomtänkta performence samt kostym.

3. Linus Svenning inbillar jag mig fick sympatiröster från halva Sverige. Jag är lika allergisk varje gång någon drar upp något tragiskt som hänt som innan de ska upp och tävla, oavsett sammanhang! 

4. Schlager bjöd Elisa på, dock var det hela väldigt mycket Linda Bengtzing i refrängen som man kunde efter att ha hört den en gång.

5. Alvaro Estrella skrek det så mycket Michael Jackson om. Vad trött jag blir på att det ska dansas istället för att sjungas. Anton Ewald, Eric Saade, David Lindgren... Vi kan det här nu. Dessvärre så sjöng mister Estrella så kopiöst falskt att skämskudden åkte fram! 

6. Den som stylade fröken Ellen vill jag skälla ut. En mörk, alldeles för stor klänning och ett försök till Monroesminkning men som ledde till ett misslyckade. Stackars Ellen. Och vart var koreografen? Nog för att det var en lugn låt men numret hade kunnat gjorts bra mycket bättre. Ellen är dock välförtjänt vinsten som tar henne till finalen!

7.  Jag förstår efter gårdagens nummer varför Sylvester Schlegel inte var sångare i The Ark. Punkt.

8.  Fröken Paparizou är en kvinna som har all potential att vinna hela festivalen och hon är en stark representant i den stora finalen sen, dock inte med låten igår. Det är då själva fasiken att en kvinna med så mycket power i sig representerar en låt med så mycket antiklimax. Nej, Helena skulle ha haft Mahan Moins låt.

Till sist vill jag påpeka att jag saknar Gina Dirawi liksom Kristian Luuk. De skulle vara ett perfekt programledar par i min värld. Nog för att El-Refai var nervös men det mesta som kom ut hennes mun fick mig att beklaga SVTs beslut om att ta in henne som programledare men jag är rätt nöjd med Anders Jansson, han duger liksom. Till sist vill jag påpeka att jag verkligen inte förstod vad SVT ville med Clara (med komiska programledare så behövs det någon som är seriös annars blir det platt fall) samt vill jag påpeka att jag saknar Edward af Sillén.

Go'kväll! 

Hur ska det gå?

Vem går vidare till finalen den 8:e mars från kvällens deltävling? Det obligatoriska poängschemat här hemma säger att Elena, Elisa eller Linus Svenning förtjänar en plats men inte Yohio. Fast jag sätter mitt högra lår på att han tar en av de två finalplatserna på grund av alla hans fans. Dock sjöng han falskt på verserna så att han förtjänar verkligen inte en plats i finalen i år men småfolket tror jag starkt dementerar det. Själv säger jag go Elisa! En riktig klassisk schlagerdänga.

Mamma Rudolf på pulka

Hej och hå! Nu är jag upptinad efter dagens stora utflykt till pulkabacken. Det känns alltid lika spännande när familjen Tycon är i farten. Efter någon timme när vi skulle göra upp eld så att vi kunde grilla korv så var vi fem hjärnor som arbetade men lyckades inte få till en brasa till en början eftersom att vi eldade på snön?! Gör om, gör rätt och vi lyckades få till det varpå brorsan satte igång och grillade sina korvar i elden (alltså bokstavligen I elden, givetvis åt han de inte). Syrran hamnade på huvudet mitt i pulkabacken och voltade ner (en hysterisk rolig syn och allt gick bra), mamma åkte pulka likt pappa Rudolf i Sunes Jul, och i snöbollskriget (killarna mot tjejerna) lyckas jag träffa brorsan i huvudet så att hans mössa flyger av och nästa snöboll vi tjejer kastar hamnar på ädelstenarna hans. Stackare! Mamma springer och intar (slänger sig över) killarnas borg som förstörs och lillebror bryter ut i gråt -högt och ljudligt! Mamma utbrister att tjejerna vann och Johan försöker trösta lillen. Dagen var ett enda organiserat kaos med en touch av mysig atmosfär, precis som det ska vara i en familj ♥

För er som undrar hur mamma ser ut när hon åker pulka, klicka här

Godmorgon

Tänk vilken lycka att få vakna upp brevid hanjagälskarmest. Det är lördag och klockan är åtta men vi är pigga och glada. Vi ska strax upp och fixa matsäck, grillkörv och varm kaka-mjölka (varm oboy). Vi ska iväg till pulkabacken hela dagen lång med min familj, och det ska bli så kul! Det är alldeles för många vuxna som hämar sig själv för att ge efter för barnet i sig. Själv känner jag mig lite som den där författaren FrökenFru Lindgren. Jag leker hellere med barnen och barnet i mig själv än står och kollar på barnen som leker, som att titta på djur på ett zoo. Länge leve barnen!

Som Beyonce sjunger "If I were a boy"

Fart och fläkt har alltid varit min melodi och det speglas ibland i min personlighet. Om jag hade varit kille så vet jag hade antingen spelat någon form av sport med högt tempo, typ ishockey eller så hade jag tävlat i rally, cross eller någon annan motorsport. Det är så himla kul när man ser världen svischa förbi i ögonvrån oavsett om det rör sig om att jaga en puck längst med isen eller ta sig fram snabbast med ett fordon. Självklart har jag kunnat göra allt det här fast jag är tjej men samhället tillåter inte oss tjejer att utvecklas inom, exempelvis, dessa områden i lika hög grad som män. 

Men jag är inte bitter, jag blev ju bra på så mycket annat istället.  

Stånk, pust och stön

Men å! Av någon anledning så har inte inläggen här på bloggen publicerats. Denna teknik alltså.

Jag har kontaktat administrationen som försöker bena ut problemet. Förhoppningsvis så kommer de att komma upp inom kort. 

En sån karl man har

Kommer hem med köpemat. Kinamat på en måndag, vilken lyx! 

Körv är alltid gött, och mat!

Vi tog ett varv på Hindersmässan idag. Egentligen förstår jag inte varför vi gör det varje år, det är så himla mycket folk! Man blir irriterad över att folk putar på en och tränger sig men å andra sidan så är det så himla mysigt. Att få gå hand i hand med Johan, låta kylan bita i våra kinder och känna lukten av brända mandlar är i en klass för sig! Vi fick med oss lite hem, och allt var det i matväg. Jag gillar mat och på mässan fanns det både det ena och det andra. Bland annat fick en hjortkörv följa med hem, så himla gott! Hjort- och renkorv är de absolut godaste korvarna så när man väl hittar en med smak av karaktär så gäller det att ta för sig. Vi fick även med oss hem bland annat jordnötschoklad, wasabinötter, brända mandlar, munkar. Allt i matväg som skrivet. Äta bör man annars dör man, dock sörjer jag att jag inte hitta basturökt flatkött! 

Bara vi och hockeyn

Vi har haft en dag då vi bara varit. Dragit oss runt på stan, ätit gott och vi avslutade med hockey. 

Vi kollade på J20 elit. Det är lite komiskt över vilken kontrast det är mellan J20 och A-laget i SHL. Filander har verkligen lyckas med hans coachning över J20 till skillnad mot Johansson. Sen så kanske det inte går att jämföra J20 med A-laget men det känns riktigt kul att det går så bra för den yngre generationen som sedan (förhoppningsvis) kommer och tar över. Jag kan ändå inte låta bli att känna stor besvikelse över att A-laget inte har förvaltat sin uppgång till SHL bättre. Men det är som det är, det är någon mening med allt. 

Italiensk dejt

 Tillsammans med hanjagälskarmest så har vi besökt Italiens värld. En italiensk dejt alltså. Vi köpte oss pizza med parmaskinka, mozzarella, stark salami, oregano och ruccola. En fantastisk kombo! Innan vi gick över till bion för att se filmen "The Wolf Of Wall Street" så delade vi på en flaska Sanpellegrino. Jag älskar den lemonaden och sen jag jobbade på Madonna Di Campiglio i Åre (Italiensk restaurang) så har jag letat efter denna goda dryck. Jag har tidigare hittat den på ett liten fik i Ljusdal men ingen annanstans sen får jag reda på av servitrisen att de säljs på Willys men i burk. Hur snopet det kändes. Helt plötsligt känns inte denna goda lemonad lika exklusiv längre. 

Vi hade en perfekt kväll där vi var så där lagom cheesy med biomys, handhållning och hångel. En dejt i sann 50 tals anda men i italiens värld. En high five på den, min kärlek! 

Och familjehjärtat är rött

Jag har väl för goa småsyskon! Börjar man bli gammal när man uppskattar kramar, blommor och en mugg? Tänk att en snart nioårig tjej och en sjuårig kille kan sprida så mycket värme. Tänk vilken tur jag har som föddes in i världens bästa familj. Syskonkärlek gör att man bli tankad av lycka, helt fantastiskt!

Nöjd kille = glad kille

Och inte hade han öppnat paketet när jag kom hem. Han ville vänta så att han kunde öppna det med mig. Han hade inte ens rört det eller ens känt på det?! Ja, jag vet att det klassas som romantiskt men hallå vad är det där att vänta liksom. En annan hade ju försiktigt öppnat tejpen som höll ihop presentpåsen och känt och klämt på allt där i och sen försöka lägga allting där det låg, tejpa igen påsen på nytt och låtsas vara helt oberörd tills man skulle öppnat det tillsammans. Men är jag riktigt ärlig så hade jag öppnat allting direkt och inte väntat på att någon skulle komma hem. Vad är det liksom? Nej det här med att få överraskningar och presenter och sen vänta på dem är ju helt hopplöst om man heter Sandra. Johan får verkligen gömma mina födelsedagspresenter ordentligt varje år eftersom att jag undermedvetet alltid letar efter dom. Han är duktig för jag har bara hittat dem en gång av totalt sex. Jobbigast är det runt jul när man ser alla paket under granen och man vet att några av dom är till mig. Varje år så klämmer, känner och försöker jag kika in. Och varje år så har Johan kommit på mig och sagt åt mig att sluta. Å jag blir verkligen som ett nyfiket barn, total hopplös! 

För er som frågat mig vad det var i paketet så fick han ett tv-spel, ett flipcover till hans telefon samt ett presentkort på en smyckesbutik. Jag älskar att få skämma bort min karl! 

Dagen med D, stort D!

Snart kommer han, som jag längtat! Efter halvår boendes ifrån varandra så får vi äntligen bo under samma tak igen. Jag är inte hemma när han kommer hem så jag har fixat ihop ett paket som tar emot honom. Jag vet att det är något han velat ha länge nu så vad passar inte bättre att välkomna hem sin käresta med det. Nu är det är nio timmar kvar tills jag får träffa honom, som hjärtat längtar! ♥

Det kungliga Örebro i ett snöklätt landskap

Är ute på en PW med hanjagälskarmest. Äntligen så har jag en hängiven träningskompis igen! Idag gick vi en runda på en mil ungefär, så skönt! Örebro är så vackert under vintern tycker jag. Slottet är så praktfullt där det står i sin glans, omgiven av vatten och is och kläd i den pudervita snön. Man kan lätt känna magin tränga sig på när man står där vid sidan av slottet och granskar dess historia. Kylan biter tag i kinden och tankarna flyger iväg till Gustav Vasas tid. Det är något visst med historia och kungligheter.